Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 6. Noetikerna. Statskyrkoproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
forskaren efter att från dem ha inhämtat kristendomens läror
måste pröfva dem på skriften.» Denna uppfattning kombinerar
en sund reaktion mot biblicismens öfverdrifter med en skolasticism,
som står i skarpaste motsats till allt historiskt tänkande. Newman
anser, att det var den, som definitivt frigjorde honom från
evange-likalismen1, och den kom att behärska nyanglikanismens första
stadium.
Hawkins kvarstod under hela den traktarianska stormen på
en moderat högkyrklig ståndpunkt, i släkt med J. Jebb’s. Häfdande
den apostoliska successionens historiska betydelse, tröttnade han
ej att framhålla de orimliga konsekvenserna af den teoretiska
öfverbyggnad, som Newman och hans bundsförvanter uppförde på dess
grund.2
Den noetiska kretsen saknade ej sitt exotiska inslag. Detta
utgjordes af Blanco White, en f. d. spansk präst, som efter att ha
råkat i tvifvelsmål om sin kyrkas lära lämnade sitt fädernesland
under det kritiska året 1809 och utvandrade till England, där han
till sitt spanska namn lade dess engelska öfversättning. Här
öfvergick han till den anglikanska kyrkan, blef där prästvigd och fann
efter växlande öden och litterära sysselsättningar en fristad i Oriel
College, där han vistades åren 1826—1831. Han erhöll af
universitetet graden Master of Arts honoris causa och blef på grund häraf
medlem af Oriel’s common-room, utan att vara fellow. Det blef blott
en tillfällig hvilopunkt i hans oroliga lif, hvars inre historia, tecknad
af honom själf i bref och själfbiografiska anteckningar3, har en
tragisk romantik, jämförlig endast med en lefnad, hvars utveckling
gick i rakt motsatt riktning: Newman’s. Under Orielåren stodo
1 Kanske man så enklast öfversätter: »the principle ön which the
Bible Society was set up». (Apologin, s. 66., uppl. 1908: s. 10).
2 Klarast framlagdt i en predikan om The Apostolical Succession af år
1842. Hau påpekar här den osäkerhet, som alltid måste vidlåda bevisen
för successionens obrutenhet, och tillägger: »It is no act of Christian Faith
to believe a point of Bcclesiastical History, which canuot be proved».
Sakramentsförvaltningens giltighet beror på Kristi löften allena, och ej på någon
form af kyrkostyrelse. H. citerar slutligen uttalanden af den karolinska
tidens teologer, där biskopsämbetet visserligen tillerkännes gudomlig rätt,
men inget monopol på nådesmeddelelsen.
3 The Life of the Rev. Joseph Blanco White, written by himself, with
Portions of his Correspondence. Edited by John Hamilton Thorn, I—III,
London 1845. Blanco White’s lif och utveckling har behandlats af Gladstone
i en intressant studie i Gleanings of past Years, II London 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
