Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 6. Noetikerna. Statskyrkoproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N YANG LIK ANSK RENÄSSANS 169
dessa två i nära vänskapsförhållande och Blanco White påverkade
den yngre vännen liksom de ledande af noetikerna i starkt
anti-romersk riktning, men förmedlade samtidigt en kunskap om den
romerska kyrkans gudstjänstlif och fromhet, som i sinom tid skulle
få sin ännu oanade betydelse.1 Närmast synes dock Blanco White
ha stått den man, han själf kallar »en framstående ledare för
ali liberal anda, som fanns i Oxford», Richard Whately, den
centralaste och kraftigaste personligheten bland noetikerna.2
Whately3 var en matematiskt och logiskt skolad ande, som
förenade i karakteristisk kombination en slagfärdig dialektik med
en ganska ringa barlast af historisk bildning och beläsenhet. Hans
begåfning präglades af en robust kraft, mildrad genom en
spelande humor, som skänker hans bild en varm och blodfull
mänsklighet och ger sig tillkänna äfven i hans litterära alstring, framför
allt i hans klassiska travestering af Hume’s kritiska metod i Historie
Doubts respecting Napoleon Buonaparte. Som akademisk lärare
låg hans betydelse kanske mest i den logiska träning han
meddelade, och som satt sin prägel på 1820-talets intellektuella lif i
Oxford. Mark Pattison har i sina memoarer påpekat, hur Whately’s
logik »eller någon slags form af nominalism» behärskade
undervisningen i Oxford vid tiden för den liberala vårfloden omkring 1830.
»Men när traktarianismen hade gjort prästerna medvetna om
sin egen kraft och långtgående sacerdotala uppfattningar öppet
förkunnades, afföllo vi från Whately, och vaga, obestämda,
realistiska uppfattningar under inflytande af Coleridge och Sir William
Hamilton bemäktigade sig småningom undervisningen».4 En
förblifvande betydelse behöll dock den logiska riktning, som Whately
1 A. a. I, s. 439: »Pusey, Wilberforce, and Froude came in the eveniug
to learn the order of the R. C. service of the Breviary».
2 När W. lämnade Oxford som ärkebiskop af Dublin år 1831, följde B. W.
honom dit. Men hans andliga utveckling giclc vidare i skeptisk och negativ
riktning. Han slutade sina dagar som medlem af ett unitariskt samfund i
Liverpool år 1841. Brytningen med de gamla vännerna, ej minst Newnian,
hade tillfogat hans varma och känsliga sinne djupa sår.
3 Om Whately se Life and Correspondence of Richard Whately by E. Jane
Whately (London 1866), samt en förträfflig karaktäristik af J. Tulloch i
Movements of Religions Thought in Britain during the 19th Century, London
1885, s. 46—53. Måhända det bästa arbete, som skrifvits om det tidigare
1800-talets teologiska historia i England, nu tyvärr för länge sedan utgånget
i bokhandeln.
4 Memoirs, s. 166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
