Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 7. Tidens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
yngve brilioth
Emellertid fingo statsmännen se, i hvem de stungit hade.
Det är lärorikt att iakttaga, hur den verkliga eller inbillade attacken
på kyrkan blef medlet att framkalla en djupgående politisk
omsvängning. »Oron för kyrkan väckte till lif nationens konservativa
läggning . . . Den spontana tillgifvenheten för den gamla tingens
ordning med alla dess symboler, institutioner och djupa
associationer, som de radikala reformatorerna hade både stött för
hufvudet och ignorerat, gjorde kyrkan till en gemensam
samlingspunkt».1 Den irländska kyrkofrågan bidrog mer än något annat
att bereda vägen för whigs’ fall år 1841 och för en ny toryregim.
Kyrkofrågan i sin helhet blef den, som låg på bottnen i 1830-talets
politiska kraftmätningar inom som utom parlamentet. »Den
verkliga frågan, som delar the House of Commons, är kyrka eller
icke kyrkay, sade hertigen af Wellington år 1838, och hans
oförvillade soldatblick såg tvifvelsutan rätt.
Svårt som det är för eftervärlden att vid ett opartiskt
betraktande finna den apokalyptiska stämningen i kyrkliga och
kyrkovänliga kretsar berättigad, går det dock ej an att misskänna
uppriktigheten i dess uttryck. Ej heller har man rätt att blunda för
möjligheten, att vida allvarligare slag mot den bestående kyrkliga
ordningen kanske uteblefvo just tack vare den våldsamma
reaktion, som följde. Redan i mars 1833 hade Keble i British
Magazine, i hvars nummer den »apostoliska lyran» under de kommande
åren så ofta skulle höras, offentliggjort några dikter mot den
verkliga eller väntade reformfaran. I den första af dessa, Profanation-,
får harmen öfver pietetslösa händers ingrepp i heliga ting äkta
och gripande uttryck. När det talas om
»And when the new spirit knocked at the door of the English Church, her
then 1110st potent and active sons knew not what better thing to do than
to evoke an ancient ecclesiastical ideal to answer and withstand it. And
it was out of this appeal to a tried and vanquished past against a living
present, that the Anglo-Catholic Movement was born. It was less the child
of a great love than of a great hate, hatred of what its spokesman and
founder called ’liberalism’».
»The gliost of a mediæval Church was evoked to exorcise the resurgent
spirit of Christ in man» — i stället för att upptäcka den hänförelse för rättvisa
och mänsklighet, som fanns i liberalismens hjärta och kristna den (s. 85).
1 Morley, a. a., s. 113.
2 N:r 114 i Lyra Apostolica. Under denna titel trycktes sedan under
de följande ären Keble’s, Newman’s och deras vänners poetiska bidrag till
British Magazine och samlades till en volym år 1836.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
