Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - I. Reformförsök under Johan III och Karl IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2 fredrik westling
nadernas förbättring, ty konungen ville ändtligen, såsom han en
gång skref till guvernören Gustaf Gabrielsson (Oxenstjerna), hafva
kyrkor vid makt och helst domkyrkor.1 Samma omtanke
framträder i den instruktion, som Gustaf Banér erhöll, då han 1588
förordnades till guvernör i landet. Jämte omsorgen om kyrkor
och skolhus inskärpes här äfven, att guvernören skulle uppfordra
»biskopen eller den i hans ställe var» att anskaffa skickliga
prästmän och skolmästare, dock inga tyskar, med mindre än att de
svurit trohet och kunde landets tungomål. Deras underhåll skulle
delvis bekostas af kronan, men adel, bönder och borgare borde
förmanas att också därtill bidraga.2
Trots Johan III :s befallningar och trots den villighet, hvarmed
möjligen en och annan ämbetsman i Estland sökte uppfylla dem,
må man dock icke föreställa sig, att framstegen blefvo synnerligen
stora under Dubberchs styrelsetid. De hindrades nämligen af många
förhållanden, såsom af den allmänna fattigdomen i landet, af
prästernas underhaltiga beskaffenhet — särskildt deras okunnighet
i det estniska språket — samt af den obenägenhet att lyda
visitatorns föreskrifter, som trädde i dagen hos många
slottsbefäl-hafvare och adelsmän.3 Konflikterna mellan Dubberch och adeln
hafva troligen icke varit få, bland annat därför att den förre
enligt sin fullmakt skulle hafva rätt att till- och afsätta präster, under
det att adeln betraktade denna rätt såsom sin. Äfven hafva väl
tvister förekommit med staden Revals präster, ty dessa fortforo
att såsom på Gelderns och Agricolas tid inblanda sig i
provinskyrkans angelägenheter. De ordinerade t. ex. predikanter i
densamma och påbjödo formligen 1589, att de, som blefvo präster på
landsbygden, skulle vara hemmastadda i estniskan.4
Allra mest torde dock osäkerheten i de politiska förhållandena
hafva lagt hinder i vägen för kyrkoskickets ordnande. Ännu
förekommo emellanåt fientliga infall, under hvilka nedrefs, hvad
man under fredligare år varit i stånd att uppbygga. Särskildt
1 Johan III till Gust. Gabrielsson den 4 dec. 1584. (Handl. rör. Joh.
III:s reg. Oxenstj. saml. RA.) Konungen var då upprörd öfver, att man
förut brukat domkyrkan i Reval till ett »arclielihus».
2 Instruktion för G. Banér den 5 okt. 1588. RR.
3 I flera socknar hände det, att då Dubberch yrkade på kyrklig
bestraffning af de lastbare, togo »några af öfverheten» dem i försvar. (Dubberch
till G. Banér den 20 mars 1590. Liv. 353.)
4 Knüpfer, Beitrag zur Gesch. der Prediger Synodus, s. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
