Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - II. Starkare reformförsök under Gustaf II Adolf. Johannes Rudbeckius’ visitation 1627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estlands kyrka 1571—i 644
199
måste konungen hafva insett. Anmärkningsvärdt är också, att
instruktionen hvarken tillerkände Revals kyrkor frihet från
visitationen eller fäste afseende vid den adliga patronatsrätten.
Efter sin ankomst till Reval höll biskopen i aug. 1627, såsom
det blifvit honom ålagdt, ett prästmöte, som är ganska
märkvärdigt. Det skiljer sig från alla andra dylika möten i Estland genom
sin längd, ty det varade ej mindre än trenne veckor. Att det kom
att räcka så länge, hade sin grund däri, att biskopen på detsamma
sökte noga sätta sig in i den estländska kyrkans förhållanden.
Prästerna fingo inlämna skriftliga relationer om kyrkoägendomen
och församlingarnas tillstånd m. m. Om prästernas egen
beskaffenhet skaffade Rudbeckius sig kunskap genom de predikningar, de
fingo hålla, och genom den del, de kunde taga, i de vid mötet
förekommande vetenskapliga sysselsättningarna. Med sådana hade
de estländska prästerna aldrig befattat sig vid de möten, som de
möjligen förut haft, men efter denna tid kommo afhandlingar,
disputationer och orationer i bruk, och säkerligen har införandet
af denna nyhet ej litet bidragit till höjande af prästerskapets
bildning. Redan den bekante resanden Olearius, som besökte
Estland vid midten af 1600-talet, framhåller det gagn, som
åstadkommits af dessa »disputationes och declarationes», hvilka såsom en
examen jagade landtprästerna till böckerna och uppmuntrade dem
till flit.1 På synoden höll Rudbeckius räfst med prästerskapet
och träffade många goda anordningar. Så tillsatte han
kontraks-prostar, bildade af dessa ett tillfälligt konstistorium, förordnade
om visitationer och ett prästmötes hållande hvarje år och påbjöd
till efterföljd en reformerad kyrkohandbok och kyrkoordning.2
Ännu i slutet af augusti var emellertid »fundamentet» för det
nya kyrkoskicket icke lagdt. Det ekonomiska underlaget för
detsamma kunde blott erhållas genom bevillningar af ridderskapet,
och med detta stånd, som inkallats till en landtdag, hade biskopen
vid den tiden icke börjat några underhandlingar. Stora voro säkert
icke hans förhoppningar om framgång, ty den 3 sept. skref han
till guvernören Johan De la Gardie, att han kände sig råd lös och
att han tänkte med det första begifva sig på hemvägen. Han
ville emellertid dessförinnan komma till tals med den pågående
landtdagen, »på det att han måtte förfara, hvad han vore i stånd
att uträtta». Samma afsikt att återvända uttalade han ock till
1 Se min uppsats Meddelanden om kyrkoförf. i Estland, s. 57.
2 Om denna se min uppsats Kyrkolagar o. kyrkolagsarbeten i Estland, s. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
