Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - II. Starkare reformförsök under Gustaf II Adolf. Johannes Rudbeckius’ visitation 1627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
fredrik westling
anstalten.1 Genom upprättande af ett s. k. blandadt konsistorium
och genom tillvägagångssättet vid superintendentens utnämning
ville adeln uppenbarligen tillförsäkra sig ett betydande inflytande
på kyrkostyrelsen i Estland. Frågan var nu, om konungen skulle
gå in härpå.
Mottagandet bådade ej godt. Redan vid den första audiensen
den 24 mars gaf konungen luft åt sitt missnöje. Han förebrådde
sändebuden, att adeln ej aktat på Rudbeckius’ förslag rörande
kyrko- och skolväsendets återupprättande, och då de ville
rättfärdiga ståndet och förebringa bevis mot biskopen, svarade han,
att denne varit mera eftergifven, än instruktionen medgaf, ty han
hade fått i uppdrag att återinföra tionden, men han hade blott
fordrat en jämngod ersättning. Konungen sade sig hafva noga
genomläst handlingarna angående visitationen och funnit, att man
ej velat inlåta sig i underhandling med Rudbeckius. Man borde
veta, att man ej hade att göra med en tysk småfurste. Efter
åtskilliga andra förebråelser tillade han, att han tillkallat biskopen,
som väl skulle vara i stånd att försvara sig.2
Riksrådet, hos hvilket de deputerade hade företräde den 10
april, uttalade sig med mindre skärpa. Rådet skall nämligen
hafva yttrat, att det ej ville försvara biskopens uppförande, men
menade, att man ej skulle så illa hafva upptagit, hvad han i sina
till landtdagen lämnade propositioner hade skrifvit, utan hafva
hört honom, då han sedan ville inlåta sig i ett muntligt samtal.
Sändebuden sökte då ursäkta adeln därmed, att sinnena blifvit
synnerligen förbittrade genom hans predikningar och skrifter,
hvartill kom, att man måst begifva sig från staden, emedan fienden
hotade med ett anfall.3
Under de närmast följande dagarne ingåfvo sändebuden flera
skrifvelser till konungen. I dessa upprepade de sina klagomål
emot biskopen, som blindt trott på prästernas anklagelser mot
adeln »als redeten Sie das heilige Evangelium». De protesterade
mot tionden men förklarade ståndet vara villigt att underhålla
kyrkor och präster, de sista dock »efter gamla ordningen».
Till-lika framburo de ridderskapets förut omnämnda förslag rörande
1 Samson, anf. utdrag, s. 153.
2 Samson, anf. utdrag, s. 154.
3 Samson, anf. utdrag, s, 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
