Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - III. Åtgärder under Kristinas förmyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estlands kyrka i 571-1644
209
håll. Regeringen ville nämligen på grund af sina knappa
tillgångar lägga underhållsskyldigheten på adeln, men ståndet var
icke benäget att åtaga sig denna börda, om det ej fick inflytande
på själfva tillsättningen.
leke långt efter Gustaf Adolfs död framhöll guvernören
Scheiding för regeringen, huru nödvändig en superintendent vore för
Estland, då kyrkoväsendet därstädes helt och hållet låg nere,
och med anledning däraf resolverades efter hållen öfverläggning i
rådet, att man framdeles skulle till biskop i landet förordna en
tjänlig man, som kunde visitera församlingarna och gifva akt
på predikanternas lara och lefverne. Han skulle enligt skrifvelse
till Scheiding årligen bekomma till sitt underhåll 800 Rdlr af tullen
i Reval, och kunde till hans hjälp förordnas ett konsistorium af
prostarne, hvilket, när nöden så fordrade, förstärktes af några
»seculares från konsistorium ecclesiasticum i Dorpt». För öfrigt
förordnades, att de kyrkogods, som genom oriktig berättelse
af-händts från kyrkorna, skulle restitueras efter föregången
rannsakning och dom.1
Olika utlät sig emellertid regeringen i en samtidig skrifvelse
till »landsåtarne» (= landtdagen) i Estland. Efter en erinran
om att de föregående försöken att upprätta det förfallna
kyrkoväsendet därigenom hindrats, att man icke velat anslå de härför
nödiga medlen, yttrade regeringen, att den ansåge en biskop eller
en superintendent och ett konsistorium vara nödiga för provinsen,
men den förklarade om detta konsistorium, att det borde bestå af
både präster och lekmän (»däribland några af eder kunna brukas »),
och den nämner intet om att biskopen skulle underhållas af tullen.
I stället föreslogs, att till deras underhåll, som förestode
administrationen af kyrkoväsendet, skulle antingen de inkomster
användas, som kyrkan förr uppburit men sedan »genom tidernas
omskiftelse» förlorat, eller ock nya medel anslås. Bäst vore enligt
styrelsens mening, om landsåtarne liksom under härmästarens
tider gåfve 2 kulmet säd (= sendkornet) af hvart haklarid, men
ville landsåtarne lämna något annat därmed jämngodt, ginge
äfven det an. Regeringen besvor dem att i ett sådant ärende som
detta, hvilket angick deras och deras barns eviga salighet, ej visa
likgiltighet. Hellre än att de skulle göra någon invändning mot
förslaget, ville regeringen förordna, att de 6000 mark rigiskt, som
1 Resolution pä guv. Seheidings punkter den 29 juni 1633 (RR.).
14 — 2039. Kyrkohist. Årsskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
