Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - III. Åtgärder under Kristinas förmyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estlands kyrka i 57 i-1644
Ett viktigt resultat af öfverläggningarna var alltså, att
kommissarier skulle utskickas till Estland för att slita tvisterna och
återställa lugnet, men regeringen kunde icke nöja sig med detta
beslut allenast. Det var också nödvändigt att gifva biskopen
nya föreskrifter rörande hans ämbetsförvaltning, och sådana blefvo
äfven utfärdade, dock först i aug. 1640. Måhända berodde
upp-skofvets längd i någon mån därpå, att efter riksdagen sändebud
ankommit från landtrådet och ridderskapet i Estland för att
anföra klagomål mot Jhering. De trenne ombuden Hans Delwig,
Bernt Taube och Johan Yxkull skulle enligt sin instruktion för
regeringen framhålla, det en stor oordning uppstått vid kyrkorna
efter biskopens ankomst, i det att han ej tillät sockenjunkarne
kalla dugliga personer till pastorer. De deputerade skulle
tilllika söka utverka, att om en konsistorialrätt anordnades, några
landtråd och adelsmän då måtte i densamma erhålla plats såsom
i Dorpat. »Prästerna hyste nämligen föga vänskap för adeln och
syntes nästan vilja göra ståndet misstänkt, hvaraf man kunde
förstå, hvad följden skulle blifva, om de ensamma skulle sitta i
konsistoriet och döma öfver adeln.»1 De estländska landtprästerna
betraktades sålunda med misstänksamma blickar af båda de
stridande parterna.
I början af augusti hade sändebuden anländt till Sverige, ty
då inlämnade de sin klagoskrift till regeringen2, och med anledning
däraf synas de estländska tvistefrågorna åter blifvit upptagna till
undersökning. Resultatet blef ej alldeles fördelaktigt för biskopen.
När denne först kom öfver till sitt stift, hade förmyndarstyrelsen
varit mycket belåten med hans uppträdande och yttrat, att han
»visligen och väl hade tagit sakerna före»3, men den kom nu icke
till alldeles samma uppfattning! Den fann hans handlingssätt
visserligen välment, men stundom oförståndigt, och hans
skrifvelser mot sina vedersakare någon gång »otidiga», någon gång
»temligen pikanta». Man uppsatte därför den 17 aug. för honom
ett »memorial», som han skulle följa efter återkomsten till sitt stift.
Att Axel Oxenstjerna inspirerat detsamma liksom instruktionen
1638, förefaller troligt. Därom tyckes dess klokhet och mått-
1 Instruktionen för sändebuden den 20 juni 1640. (Handl. om Estland
1621—45. Oxenstiernska saml. RA.)
2 Presenterad den 4 aug. 1640 (Liv.: Estl. landtrådet och ridderskapet
till Kungl. Maj:t 1612—40).
3 Reg. till Jhering den 12 okt. 163S (RR.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
