- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguförsta årgången, 1920-21 /
231

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Beckman, Till belysning af helgonkulten i Norden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till belysning af helgonkulten i norden

231

nelsen såsom ett vapen. Att de därvid icke lyckats undertrycka
blodshämnden, är ju väl bekant. Men detta hindrar icke, att de
kunnat lyckas inom vida kretsar sprida den uppfattningen, att
ett dylikt straff påhvilade den, som på ett mer upprörande sätt
beröfvat sin nästa lifvet. Och möjligheten blir sannolikhet, om
vi observera den enkla förklaring, som den antydda åskådningen
ger åt en del företeelser i vår helgonhistoria. Vi få då tänka icke
blott på personer, som kanoniserats eller i århundraden åtnjutit
anseende som helgon, utan också på sådana, som enligt våra källor
för en kort tid efter döden åtnjutit sådant anseende.

Som typiskt fall skall jag framdraga Harald Gilles död. Kung
Harald kan knappast sägas ha varit någon from man. Med
brytande af ett gifvet högtidligt löfte uppträdde han såsom
tronpretendent, då han blef segrare öfver sin medtäflare och brorson
(om nu Harald var den, som han med järnbörd ansågs ha bevisat
sig vara), lät han, för att omöjliggöra framträdandet af andra
pretendenter ur dennes ätt, helt enkelt snöpa medtäflaren. Att
han låtit hänga Stavangerbiskopen var kanske från kyrkans
synpunkt ett ännu gröfre brott. Äfven slutet var föga efterdömligt.
Då en annan tronkräfvare önskade fälla honom, gjorde han sig
underrättad, huruvida konungen skulle gå till sängs hos sin
drottning eller hos sin frilla. Det blef hos den senare, och där träffades
han, drucken, af mordvapnet natten efter Lucia 1136.

En snarlik historia berättas, som bekant, af påfven i det ofta
diskuterade brefvet till Knut Eriksson.1 »Slutligen hafva vi hört
något, som vi funnit högst upprörande, nämligen att det finnes
några bland eder, som, förledda af djäfvulens ränker, efter
hedningarnas sed vörda såsom helig en man, som blifvit dödad under
dryckeslag och rus, ehuru kyrkan knappt tillåter, att man beder
för sådana, som blifvit tagna af daga under ruset.» Stället har ju
af många ansetts afse Erik den Helige, och jag skall icke bestrida
möjligheten att han kunde åsyftas, liksom jag icke heller vill
ur-gera, att det var Harald Gille, på hvilken dock beskrifningen
passar till punkt och pricka. Något afgörande bevis, att Erik afses,
finnes ju ej, och jag anser det af hvad här anförts framgå, att det
mycket väl kunnat vara en tredje person. I senare tid har O.
Frödin i sina intressanta Alvastrastudier pekat på konung Sverker,
som mördades julnatten, en natt, då misstanke för föregående
orgier ligger ganska nära.

1 DS, nr 41 (feldat.), Sverges traktater I, 49.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1920-21/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free