Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Engelbrekt såsom helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
gottfrid carlsson
för sina olyckliga landsmän, tog han upp kampen mot de mäktiga
och öfvermodiga tyrannerna. Författaren har ovillkorligen haft
Davidsgestalten i tankarna, när han nedskref dessa ord. Äfven
öfver berättelsen om Engelbrekts tragiska död hvilar det en halft
religiös stämning, och när Ericus omtalar, att Måns Bengtsson
(»filius Belial») rusade emot sitt offer (»ut lupus in agnum
sæ-viens»), använder han härvid uttryck, som i den martyrologiska
litteraturen voro gängse. Ehuru Ericus Olai undvikit att direkt
utpeka Engelbrekt såsom ett helgon, komma dock hans uttalanden
mycket nära en dylik uppfattning.
Hvad som nu sagts om Ericus Olai, gäller i vida högre grad om
biskop Tomas. Läser man Engelbrektsvisan i dess helhet, får
man det bestämda intrycket, att den icke blott är ett politiskt
väckelserop, manande till samling kring de nationella ideal, som
fått sin inkarnation i Engelbrekts benådade personlighet1, utan på
1 Denna grundkaraktär hos visan har starkt betonats i Erland
Hjärnes ofvannämnda uppsats. Det må kanske tillåtas mig att på denna plats
foga ett par randanteckningar till hans briljanta undersökning. Då Hjärne
påvisat de utländska förebilder, som kunna konstateras för vissa partier af
dikten, kan det vara af intresse, att den biskoplige skalden i yngre år vistats
i Frankrike och Tyskland som studerande vid därvarande universitet. När
han 26 dec. 1417 i Konstanz inlämnar en supplik till påfven om bekräftelse
på domprostämbetet i Strängnäs, presenterar han sig som »per plures annos
Parisiensis et Lipzcensis generalium studiorum in artium liberalium et juris
canonici scienciis studens» (Karlssons afskrifter fr. Vatikanark.: suppliker,
RA.). Han har sålunda i flera år studerat artes och kanonisk rätt dels i
Paris och dels i Leipzig. När hau varit i Paris, är f. n. omöjligt att säga;
hvad hans vistelse i Leipzig beträffar, är det otvifvelaktigt, att han är identisk
med den »dominus Thomas de Swecya», som sommaren 1415 inskrefs
därstädes {Matrikel d. Universität Leipzig, hrsgeg. von G. ERLER, i, s. 48). —
Hjärne behandlar (s. 120 ff.) det bekanta märkliga förmaniugsbrefvet från
biskop Tomas till Karl Knutsson. Han lämnar härvid därhän, om Tomas
åsyftar Engelbrekt Engelbrektsson, när han i brefvet beklagar sig öfver att
en viss Joan Andersson tagit ett skeppund fläsk från Tomas å »Engeberths»
vägnar. Tviflet torde emellertid vara oberättigadt. Ej långt före sin död
ingick ju Engelbrekt en förlikning med sin antagonist Bengt Stensson (natt
och dag), och förlikningen beseglades å hvardera sidan af tvä löftesmän
eller — för att använda tidens terminologi — medlofvare, utvalda af parterna.
Den éne af Engelbrekts löftesmän var Joan Andrisson (Sv. medeltidens
rimkrönikor, 2, s. 90), som alltså var en honom närstående person och
förmodligen en af hans svenner. Det är nog ingen risk att identifiera honom med
den Joan Andersson, som å »Engeberths» vägnar beslagtagit fläsket för
biskop Tomas, i hvilket fall Tomas i brefvet har afsett just Engelbrekt
Engelbrektsson. Detta är af betydelse för brefvets datering. Jag är icke öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
