Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Paul Kalkoff, Erasmus, Luther und Friedrich der Weise samt densammes Ulrich von Hutten und die Reformation. Af Hj. Holmquist - Arnold Reimann, Deutscher Geschichte im Zeitalter der Reformation 1500—1648. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
anmälningar och granskningar
ankomst. Hutten hade i det afgörande ögonblicket vid riksdagen i
Worms genom en kejserlig lön låtit muta sig att svika Luthers sak.
Sedan hade han visserligen fört ett häftigt »Pfaffenkrieg», men den
evangeliska rörelsens religiösa och sedliga innebörd var honom
främmande. Han bedref utpressningsförsök och landsvägsröfveri och
blottställde i hög grad den lutherska saken, hvars kappa han axlat. Ingen
har under de första ömtåliga växtåren så skadat den evangeliska
rörelsen som Hutten med sina rabiata skrifvelser och Sickingen med sitt
öfverfall på Trier. En verklig lycka för Luther var, att han med sin
fina instinkt hade afböjt sådana beskyddare. Skada blott, att han
ej förstod, huru Erasmus bakom sin katolska skylt med framgång
arbetade för samma mål, som Hutten bakom sin lutherska skylt gjorde
allt för att fördärfva. I ljuset af Kalkoffs forskning förlorar Hutten
mycket af sin nationella glans och närmar sig de frivola litteraternas
grupp. Erasmus däremot visar sig så mycket ha påverkat de
teologiskt intresserade humanisterna till verksamhet för Luthers sak, att
Kalkoff finner det vara behöfligt, att man gör en ny undersökning
om humanismens betydelse för de reformatoriska ideernas seger. —
Mig synes Kalkoffs framställning påkalla äfven en pröfning af
innebörden däri, att Gustaf Vasa i Sverige utbytte sina först tillsatta
katolskt-Sturenationella biskopar mot erasmianer, och hvad rol detta
spelade i vår reformationskris. Hj. H-t.
Arnold Reimann, Deutsche Geschichte im. Zeitalter der Reformation
1500—1648. Berlin, G. Reimer 1917, XVI + 343 s.
D:r Reimann, Stadtschulrat i Berlin, har utgifvit sitt arbete som
staden Berlins festskrift till reformationens 400-årsminne. Närmast
tränger sig på jämförelsen med professor Georg Mentz’ ungefär lika
stora och samnia tidrymd omfattande Deutsche Geschichte etc. 1493—
1648, 1913. Om Mentz är den torra men sakliga och pålitliga
handboken, skrifver Reimann mera schwungfull och med rikare
synpunkter. Framställningen är, så långt jag haft anledning pröfva den, på
höjden af den närvarande forskningen. Ej blott politiska och
statsliga utan alla olika sidor af kulturlifvet få sin plats i utvecklingen. I
centrum stå de religiösa problemen. Teckningen af Luther är präktig.
I förvecklingarna efter Luthers död ligger författarens sympatier
tydligt på Pfalz’ och den handlingskraftigare kalvinismens sida.
Sedan öfverflyttas de till Gustaf II Adolf, äfven om förf hos honom
vill tillmäta äregirigheten nästan lika stort inflytande som de ideella
motiven. »Gustaf Adolf ist und bleibt der grosse Held des
Luthertums; eben in ihm zeigte es sich, dass trotz seiner dogmatischen
Beschränkung der Glaube Martin Luthers auch politische Kraft besass,
wo er sich in grossen Verhältnissen frei auswirken konnte». I den
svenska konungens planer ser förf. intet 1110t den tyska nationens
intressen stridande.
Westfaliska fredens uppgift blef att skapa det första moderna
statsrättsliga systemet för Europa. För Tyskland låg fredens största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
