Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Carl J. E. Hasselberg, Norrländskt fromhetslif på 1700-talet Af Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 anmälningar och granskningar
väckelsen ocli medförde dess ortocloxifiering och klerikalisering. Hos
oss är det Schartau och schartauanismen, som företräda denna
riktning och alltså äro ett motstycke, icke till Württembergs milda
pietistiska fromhet, utan till den samtidiga tyska konfessionalismen, sådan
denna gestaltades af Hengstenberg och Philippi m. fi., men också till
das Altlutherthum hos J. G. Scheibel o. a.
I det hela slutar det alltså med en religiositet, som är raka
motsatsen till väckelsen, till pietismen med dess revolutionerande
religiositet, som ställer människosjälen direkt inför Gud, utan prästerlig
förmedling och kyrkan såsom mellanhand. Af innerligheten och
mystiken har blifvit en intellektualistisk lagreligion, hvars sedliga
stränghet är oomtvistlig, men hvars oevangeliska art är uppenbar.
Denna märkliga utvecklingsgång är emellertid icke enastående i
kristendomens historia och förhistoria. På samma sätt löpte en gång
profetismen ut i fariseismens lagreligion och en ny prästerlig
offertjänst. Sammalunda gick urkristendomen upp i den gammalkatolska
prästkyrkan, som enklast och säkrast kan karaktäriseras såsom den
objektiverade urkristendomen. »Slutligen gick den ursprungliga
reformationen på samma sätt öfver i den senare ortodoxien.
Men vi gå vidare till förf:s framställning af det egentliga föremålet
för undersökningen.
I fråga 0111 de religiösa rörelserna i Lillhärdal och Hälsingland
1768—1800 redogöres först för väckelsens uppkomst, beskaffenhet och
utbredning. Dess upphofsman och ledare var komministern Mårten
Thunberg, f. 1719, student 1741, till synes utan religiösa intryck
från Uppsalatiden prästvigd 1751 i Härnösand och komminister i
Sveg 1762. I sin verksamhet här visar han, enligt förf., en typisk
pietistisk åskådning med ett starkt mystiskt inslag, som jämte åtskilligt
annat tyder på beröring med den radikala pietismen (s. 98—101).
Detta torde ock vara riktigt. Man jämföre, hvad T. yttrade inför
konsistoriet i Härnösand (s. 106) med ett flertal yttranden af Sven Rosén
(Se dennes af mig utg. Skrifter och bref).
Däremot finner förf. intet herrnliutiskt inflytande. Med rätta
anser han, att sådant icke kan byggas blott på T:s förbindelse med
kyrkoherden Olof Lind i Söderhamn (s. 105). Den ekstatiska firningen i
Lillhärdal af Lammets bröllop anser förf. förklarlig ur den eskatologiska
stämningen, utan herrnliutiskt inflytande (s. ni). Emellertid synes
111ig, äfven om T:s förbindelser med herrnhutismen icke kunna direkt
påvisas, ett inflytande af denna ofrånkomligt. Förf. anför väl, att
de uppbyggelseböcker, som användes i Lillhärdal, voro, om Sions sånger
undantagas, de vanliga pietistiska, utan lierriihutisk färg» (s. in).
Men Sions sånger kunna för ingen del lämnas ur räkningen. Ingen
annan herrnhutisk bok eller personlighet skulle kunnat mäta sig med
dessa sånger i inflytande. Dessa och Rutströms Sions Nya Sånger
hafva mer än predikanter och skrifter af annan art fortplantat den
herrnhutiska fromheten på olika håll hos den svenska
bondebefolkningen fram till 1800-talets stora folkväckelse och C. O. Rosenius.
Det är dessa sånger, som skapat och vidmakthållit en Jesuskult, som
i sina uttryck starkt erinrar om Jesu hjärtas kult hos katolikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
