Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Carl J. E. Hasselberg, Norrländskt fromhetslif på 1700-talet Af Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 anmälningar och granskningar
ciper vidhållits under 1800-talet. Dessvärre upphäfdes icke 1726 års
olycksaliga konventikelplakat, utan kvarstod och möjliggjorde
1840-och 1850-talens stora religionsförföljelser, kyrkan till skam och skada.
Hvad angår den omhandlade religiösa rörelsens betydelse för
Delsbo församling, hvars sedliga och religiösa lif fr. o. m. Stålbergs
tid går en svår upplösningsperiod till mötes, till dess Lars Landgrens
stora uppryckningsarbete vidtager 1844, anser sig anm. på grundval
af ingående undersökningar af Delsbo församlings historia kunna
vitsorda, att 1700-talsväckelsen därstädes blef synnerligen välsignelserik.
Den gaf en annan prägel åt den del af församlingen, där den slog rot,
och utgjorde en god och nödvändig grund för Landgrens verk, som
utan denna näppeligen liaft tillräckligt moraliskt stöd i striden mot
förvildningen, hvilken i mycket, så vidt anm. kunnat se, kommit
däraf, att upplysningstidens lättsinne och frivolitet på åtskilliga
vägar spridt sig hit upp och förenats med den gamla råheten.
Landgren förefaller till en början ha varit något reserverad gent
emot den gamla väckelsens folk. Näsman dog i Delsbo i stor
fattigdom 1850, nära 76 år. Efter de sedvanliga data yttrar Landgren i
sina personalier öfver Näsman: »Före sin flyttning till Söderhamn
deltog han med en känslofull ynglings lifliga om ock stundom svärmande
ifver i de andeliga rörelser, som på 1790-talet voro i gång såväl i denna
som nästgränsande socknar. Vid mognare ålder bevarade han ännu
samma kärlek till sin korsfäste frälsare, ehuru mera lugn och foglig
och ådagalade genom sin klara insikt i trosläran på gamla dagar, att
han länge i densamma lefvat och haft sin förnöjelse.»
Detta för predikstolen. Sig själf och androm lärdom till bättre
minne gör Landgren som ofta eljes på latin ett litet tillägg, som
här lyder så: »Prima adolescentia sermone procaci et fanatico
mul-torum odia consiliavit, dum emphaticorum agmen ducebat. Multis
mendaciis et runioribus vexatus,»
Förf:s skildring af 1770-talets religiösa rörelser i Tornedalen
företer samma allmänna prägel, som framställningen af de motsvarande
rörelserna i Härjedalen och Hälsingland.
Efter en kort, men instruktiv inledning om Tornedalen, dess folk,
kulturella och kyrkliga förhållanden och prästerskap ingår förf. på en
teckning af den ekstatiska rörelsen (s. 297 ff.). Såsom dess
upphofsman ansågs Nils Wiklund, bondson från Nederkalix, f. 1732, student
1756, prästvigd och adjunkt i Öfver-Torneå 1765, död i
Nedertorneå 1785. Såsom af hans själfbiografi framgår, visade han tidigt
en religiös läggning, upplefde vid 28 års ålder 1760 under studietiden
sin omvändelse, men fann full frid först genom herrnhutiskt inflytande,
hvilket ock kommer till synes i hans blods- och sårpredikan. Bredvid
W. står, med en måttfull och varsam pietistisk åskådning, den
utmärkte kyrkoherden i Öfver-Torneå Isaac Grape, f. 1720 i
Neder-Torneå, son till sedermera kyrkoherden i Öfver-Kalix Isaac Grape,
student 1734, prästvigd 1744, kyrkoherde i Öfver-Torneå från 1762 till
sin död 1783.
Wiklund framträdde snart som en betydande predikant, men af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
