Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Carl J. E. Hasselberg, Norrländskt fromhetslif på 1700-talet Af Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
anmälningar och granskningar
ett betydligt lugnare och mera sansadt kynne än Thunborg i Lillhärdal.
Om icke desto mindre en ekstatisk rörelse, slutligen omfattande väl
loo personer, uppstod i samband med hans väckelsepredikan, så
berodde detta utan tvifvel på de starka ekstatiska anlagen hos
Tornedalens finska och lapska befolkning, hos hvilken den började. Anm.
erinrar här om det långa schamanistiska folkarfvet och den disposition,
som därmed följde. Det bör tilläggas, att den finska stammens
religiösa historia både i Finland och i Östersjöprovinserna fr. o. m.
slutet af 1600- men synnerligen under 1700-talet företer en ojämförligt
starkare ekstatisk utveckling, såsom också framgår i flera band af
Akiander’s samlingsverk: Historiska upplysningar om relig.
rörelserna i Finland etc. Det låg i sakens natur, att det hos detta folk
skulle komma till religiös ekstas, så snart ett medvetet religiöst lif
började spira upp. Læstadianismens spontant framträdande och
varaktiga ekstatiska art ett drygt halfsekel senare visar, att man här icke
har att göra med någon tillfällighet. Ekstasen i Tornedalen får
emellertid ett annat förlopp än i Härjedalen, i det den häruppe utlöser
sig allenast i botpredikningar. Det bör tilläggas, att detta sker efter
gammalt mönster från medeltiden och gammalluthersk tid1, hvilket
sedermera under 1840-talet gick än starkare igen i de sydsvenska
ro-parnas ekstatiska predikan, medan nutidens, på suggestiv väg
framkallade ekstatiska talande i det s. k. tungomålstalandet, som icke
håller till godo med det egna och begripliga språket, laborerar med
den suggestiva föreställningen, att Anden ger gåfvan att tala ett
främmande språk.
Som vanligt i äldre tiders förpietistiska folkreligiositet är det äfven
här barn, som framträda såsom undrets bärare, i det att en ännu icke
läskunnig 11 års flicka, Stina Larsdotter från Neder-Torneå, alltså
utom Wiklunds församling, 1770 började i sitt hem i ekstas predika
och förmana folket till bättring. Våren 1773 tillkom en annan 11-årig
flicka från Neder-Torneå, som emellertid snart sjuknade och dog. Det
var dessa båda flickors ankomst till Öfver-Torneå 1773, som utlöste
den ekstatiska väckelsen. Flickornas tillstånd visade sig på åhörarna
utöfva en psykisk smitta, alldeles som 100 år tidigare fallet var med
dem, som drabbats af det ungefär enahanda psykiska tillstånd, som
förbands med föreställningen 0111 Blåkullaresor.2 Sommaren 1774
föllo 4 andra ungdomar i ekstatiskt tal. Förf. anser med rätta den
omständigheten böra beaktas, »att svimningsanfallen 111. m.
hufvudsakligen synas ha inträffat med unga outvecklade personer, som
genom sin psykiska läggning, stundom kanske genom fysisk svaghet,
varit predisponerade för saken» (s. 325). Den främsta var den
28-åriga sjukliga lapp-pigan Ella Jonasdotter, som i viss mån är
jämförlig med Bång-Karin i Lillhärdal. Talrikast blefvo ekstatikerna i de
1 Se anm:s framställning i Fädernas tros- och tankevärld, Bibelforskaren
1907.
2 Stina Larsdotters symptom (sid. 331) öfverensstämma noga med dessa
i psyko-fysiskt hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
