Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Carl J. E. Hasselberg, Norrländskt fromhetslif på 1700-talet Af Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 anmälningar och granskningar
afsatt varder, åliggandes honom till förekommande af vidare oredors
uppväckande att genast och sist inom åtta dagar sig ifrån Öfver-Torneå
socken förfoga.»
Svea Hofrätt, där Wiklund besvärade sig och inkallades till
personligt förhör, erkände, att Domkapitlet enligt Kungl, brefvet af den
2 maj 1751 först bort inkalla och förhöra Wiklund samt att
tingsrätten, enligt Kungl, brefvet af den 29 maj s. å., ej innan Hofrätten,
0111 saken underrättad, pröfvat, liuru därmed förfaras skulle, ägt att
»undersökning anställa än mindre utlåtande meddela». leke desto
mindre företog hofrätten målet till afgörade ocli dömde den 10 juli
1778 Wiklund, som då varit skild från prästämbetet 1V2 år, att
ytterligare ett halft år vara skild från ämbetet, hvarefter hans konsistorium
efter nöjaktigt förhör kunde anförtro honom ämbetet å annan ort än
Öfver- och Neder-Torneå, där lian ej vidare finge vistas (s. 435).
Efter nya besvär af Wiklund följde äntligen den 16 mars 1779
Kungl. Maj:ts utslag, som blef fullständigt frikännande »från allt
vidare ansvar, straff och böter». Efter förhör inför Härnösands
konsistorium ägde lian utöfva prästämbetet, hvar konsistorium honom
anvisade, utan hänsyn till förbudet att vistas i Öfver- och Neder-Torneå.
Den under tiden i hemorten företagna nya rättegången mot W.
i anledning af hans till finskan gjorda öfversättning af en censurerad
andaktsbok, hvars företal af W. ansågs förgripligt, hann icke inverka
på målet. På begäran fick Wiklund nu förhöras inför Stockholms
stads konsistorium, bestod, nu försiktigare än förut, profvet, och
återvände sedan till Öfver-Torneå såsom Grapes adjunkt och förblef där
till sin död 1785.
Allra sist redogör förf. för myndigheternas åtgärder 1110t den
ekstatiska rörelsens anhängare.
Efter föregången anmälan till landshöfdingeämbetet, dess
berättelse till Kungl. Maj:t och Kungl, bref af den 24 okt. 1775, att de
personer, som förorsakade förargelse genom buller och oljud i kyrkan
samt oordningar och villfarelser, skulle sändas till Stockholm att
förvaras å dårhuset eller annat tjänligt ställe, ålade
landshöfdingämbe-tet den 24 nov. 1775 kronofogden att gripa och insända
hufvudpersonerna. Grape anhöll emellertid, under erinran därom, att
predikandet enligt provinsialläkarens intyg berodde på sjukdom, fast och
bestämdt, att hänsyn måtte tagas härtill. Oordningar skulle han själf
som förut afböja. Efter besök af landssekreteraren och
landskamrerares som tydligen öfvertygat sig om det öfverdrifna i uppgifterna,
villfors Grapes anhållan. Den 28 dec. 1775 affördes sålunda blott
trenne, en man och två kvinnor, af hvilka den ena fick stanna i Umeå.
De båda andra insattes efter ankomsten till Stockholm på Kastenhof,
fingo god vård af läkare för sina sjukdomsanfall och vänlig
undervisning af komministern i Finska församlingen. Efter tillfrisknande och
någon återkallan fingo de med god reskassa bege sig hem våren 1776.
Under tiden liade trenne män rannsakats i Öfver-Torneå i dec.
1775 och febr. 1776, hvarvid två af dessa dömts att föras till
Stockholm såsom de föregående, hvilket väl knappast blef verkställdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
