Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 1. Giftermålsplanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
av en varaktig svensk-rysk fred, kunde Gustav Vasa förvisso
icke välja någon tjänligare person än Johannes Magnus, som,
själv gammal kurial, förstod sig på underhandlingar med en
sådan man som Potenza och utan tvivel från sin Romtid var
personligen bekant med denne. Det låter också tänka sig, att
de av Sigismund lämnade underrättelserna om kurians välvilja
mot Sverige och om Potenzas benägenhet att avstå från
Skarastiftet ingivit Gustav Vasa vissa förhoppningar, att den helige
faderns dittills intagna bryska hållning i den svenska
biskopsfrågan höll på att ge med sig. Den beslutade nya
beskickningen till Ryssland kan därför möjligen, om också blott i
andra rummet, ha avsett att genom personligt samtal med
Potenza söka uppnå en modus vivendi i ifrågavarande angelägenhet,
och Johannes Magnus var i så fall även ur denna synpunkt en
synnerligen lämplig legat — han hade i sak precis samma
uppfattning som Gustav Vasa om nödvändigheten av de svenska
biskopsstolarnas besättande med de av kapitlen valda.
När Gustav Vasa med ändring av tidigare beslut beordrade
Johannes Magnus att med uppskjutande av den polska
beskickningen fara över till Finland, var det emellertid icke hans
mening, att giftermålsfrågan alldeles skulle vila, till dess att
Johannes Magnus åter bleve disponibel för legationen till Polen.
Tvärtom beslöt han så gott som omedelbart att i Johannes’
ställe eller rättare som en förelöpare till denne avfärda den
under tiden från Mecklenburg återkomne Wulf Gyler till konung
Sigismund. Detta var naturligtvis blott en nödfallsåtgärd: Gyler var
varken genom sin rang eller i övrigt — han synes icke ha besuttit
några större insikter i latinet, och det tyska språket förstod man
endast med svårighet vid det polska hovet1 — tillräckligt
kvalificerad för att annat än rent preliminärt sköta den ifrågavarande
äktenskapshandeln. Beträffande tidpunkten för Gylers avresa
må anmärkas, att han med ali säkerhet biträtt konungen vid
de i Stockholm förda och den 4 okt. avslutade förhandlingarna
med ett par lybska sändebud men att kreditiv för honom
utfärdades till hertig Albrekt af Preussen den 12 okt.2 Utan
1 Härom föreligger ett belysande uttalande av kanslern Szvdlowiecki
och vicekanslern Tomicki i brev till hert. Albrekt av Preussen 24 jan. 1528
(Herzogl. Briefarchiv, B 2, Königsbergs statsark.; efter en odat. kopia tr.
Acta Tomiciana, 10, s. 6).
- Titularreg., B, f. 2 v., RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
