Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joh:s magnus officiel!, underhandlare i polen?
25
arvingar. Så långt bar paragrafen som bekant anknytning till
en punkt i recessen, ehuruväl den där stipulerade
tidsbegränsningen utelämnats. I fortsättningen föreskriver emellertid
paragrafen, att alla övriga till kyrkor, kloster och prebenden
donerade gods av konungen skulle överlämnas till vem han
behagade — såsom län, tillägger Spegelberg. Det är uppenbart,
att Spegelberg och Petrus Benedicti velat framställa saken så,
att inte blott klostren utan även kyrkorna och de kyrkliga
institutionerna enligt Västeråsbesluten skulle berövas alla
donationsgods, som voro i deras besittning. Den minimala
sanningskärna, som detta påstående gömmer, är ju den, att enligt
recessen ränteklostrens — men icke kyrkornas och prebendenas —
gods skulle kunna överantvardas åt någon frälseman till
förvaltning på det villkor, att han därmed uppehöll klostren och
för eventuellt överskott i godsintäkterna gjorde konungen tjänst
med borgläger eller eljest. Den mot Gustav Vasa fientliga
tendensen i de latinska versionerna har här tydligen medfört en
betydande avvikelse från sanningen.
Problemet ter sig alltså på följande sätt. A ena sidan står
en officiell och med Västeråsbesluten samtidig svensk text,
vars ursprunglighet och autenticitet är höjd över allt tvivel och
vars faktiska innehåll, såvitt nu är känt, fullständigt täcker, vad
den svenska samtiden, bortsett från de katolska exulanterna,
visste om ordinantians lydelse. A andra sidan lia vi två yngre
latinska versioner, som båda äro sekundära, som dessutom
stamma från Gustav Vasas bittra fiender, avsågo att tjäna deras
agitation mot konungen ute i Europa och i en punkt äro
bevisligen osannfärdiga och som slutligen i redaktionellt avseende
förete sådana brister, att man a priori kan vara tämligen säker
på att ordinantian i verkligheten icke kan lia sett ut så.1 I
1 Tunberg (a. a., s. 31) gör gällande, att Spegelbergs och Petrus
Bene-dictis redaktioner »sins emellan äro alldeles oafhängiga af hvarandra». Enda
stödet för detta påstående är, att de icke verbaliter överensstämma och att
dessutom Spegelberg i sin redaktion — bortsett från de tillagda paragraferna —
anslutit sig till riksregistraturets text av ordinantian, medan däremot Petrus
Benedicti i sin översättning följer den reviderade svenska text av ordinantian,
vars tillvaro Tunberg själv har förtjänsten av att ha uppvisat. I fråga 0111
de tillagda paragraferna ha de en i sak fullständigt identisk lydelse, som tyder
på nära släktskap. Då de katolska exulanterna dessutom bildade en enhetlig
grupp, oftast sammanhållen på en och samma plats och förenad i samma
strävanden, är det alldeles otroligt, att två från denna grupp utgångna
versioner av Västerås’ ordinantia tillkommit alldeles oberoende av varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
