Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
detta problemläge torde det redan av allmänt metodiskt-kritiska
skäl vara det enda riktiga att icke heller i det avseendet
tillerkänna de latinska versionerna något företräde framför den
svenska texten, att de skulle vara fullständigare än denna. Den
som vill bygga sin kunskap om Västeråsbesluten på säker grund,
måste helt bortse från vad Spegelberg och Petrus Benedicti ha
att berätta därom.1
Följaktligen ha vi ingen rätt att påstå, att något beslut,
som betecknade Sveriges »frisägelse från påvens obediens»2
och i och med detsamma dess lösslitande ur det allmänneliga
kyrkosamfundet, fattats i Västerås. Men om detta står fast, är
det dock påtagligt, att de paragrafer i de latinska versionerna
av ordinantian, som äga en dylik innebörd, nämligen dels
punkten om Peterspenningens indragande till kronan, dels
den betydligt viktigare om den kuriala biskopskonfirmationen,
haft ett visst faktiskt underlag i vad konungen vid andra
tillfällen påbjudit. I sin »förening» med Linköpings domkapitel
den 2 sept. 1527 angående kyrkoreduktionen och
kapitelämbetenas tillsättande — märkligt nog finns ingen motsvarighet
därtill i konungens överenskommelser med andra domkapitel —
föreskriver Gustav Vasa följande: »Huad dell påffuens Cammer
pläger tilfalle vthåff the päninga, som kallas romare skott, skule
oc wij haffue til Cronones forbettring».3 Det är i betraktande
av den bristande samvetsgrannhet, som överhuvud utmärker
Spegelbergs och Petrus Benedictis texter, ytterst sannolikt, att
det icke behövts mer än detta påbud i just detta brev, för att
de båda Linköpingsklerkerna skulle bland själva Västeråsbe-
1 Att av föregående författare H. Almquist hyser en med ovanstående
i huvudsak överensstämmande uppfattning 0111 de latinska versionerna av
ordinantian, sluter jag därav, att de punkter, som blott återfinnas där, alldeles
förbigås i hans redogörelse för Västeråsbesluten {Svenska folkets historia:
Reformationstiden, s. 36 f.). Jfr Emil Hildebrand i Hist. Tidskr. 1914, Overs. och
granskn., s. 35: »Ordinantians svenska text, sådan den är införd i registraturet,
kan möjligen göra intrycket av att vara ofullständig, men detta är i sä fall
endast ett intryck, intet mer*. (Kurs. av mig.)
2 Westman, a. a., s. 435.
3 Gtistav I:s reg., 4, s. 317. Bestämmelsen förekommer här i ett högst
egendomligt sammanhang, nämligen omedelbart efter stadganden om en
förminskning av kanonikatens antal och om »taxan» från domkyrkan och
domkapitlet och omedelbart före föreskrifter 0111 domkyrkans sysslomansgårdar,
skolmästaren och den »ämbetsman», som skulle akta på domkyrkans mur
och täckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
