Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joh:s magnus officiel!, underhandlare i polen?
33
Dessutom utkolporterade han efter sin hemkomst med tydlig
tillfredsställelse, att de norska kyrkomännen fällde förböner för
svenskarna, att de måtte »stå faste i trona», varav konungen,
säkert icke alldeles utan skäl, fick den föreställningen, att
Johannes bidragit till att övertyga norska vederbörande om
önskvärdheten av dylika förböner. Säkerligen var det dock
misstanken, att Johannes under sin Jämtlandsvistelse på något sätt
visat sympatier för Peder Sunnanväder och mäster Knut, som
framför allt låg bakom Gustav Vasas förtrytelse. Redan den 15
april skrev han ett tämligen onådigt brev till Johannes Magnus1,
och i juni — eller möjligen i slutet av maj — lär det ha gått
därhän, att denne tillika med sin följeslagare från
Jämtlandsresan d:r Hans Ek blivit kallad till förhör i Stockholm och
därvid under någon tid hållits i halv arrest i gråmunkeklostret.2
Ännu den 9 juli hade Gustav Vasas misstankar mot honom för
något slags delaktighet i Peder Sunnanväders och Olav
Engel-brektssöns intriger tydligen inte släppt taget. Detta framgår av
ett kungligt brev till Laurentius Andreæ, vari konungen tillika
uttalar sina dubier, om han vidare skall kunna lita på Johannes’
broder Olaus, som han just nu använde i viktiga underhandlingar
med holländarna.3
Ej långt därefter torde emellertid Gustav Vasa ha kommit
underfund med att hans misstro var oberättigad. Redan den 20
juli skriver han mycket nådigt till Olaus Magnus, sänder honom
»en lithen skenck» och lämnar honom vidare uppdrag i det
holländska ärendet.4 Ungefär samtidigt synes han ha försonat sig
med archielectus. Denne deltog i den förutnämnda herredagen
i Stockholm i början av aug. Han beseglade härvid 9 och 10 aug.
den fällande domen över mäster Knut och rådets begäran om
Peder Sunnanväders utlämnande, och sistnämnda dag konstaterade
1 Gustaf I:s reg., 3, s. in f. Om de norska förbönerna se även Dipl.
Norv., 14, s. 501.
2 Brask berättar härom i ett brev av 28 juni men stöder sig uttryckligen
blott på ett ännu obekräftat rykte (Händt. rör. Skand. hist., 18, s. 341 f.).
Att ryktet inte var alldeles grundlöst, synes dock framgå av Olaus Magnus’
visserligen uppenbart tendentiösa och utan tvivel i hög grad överdrivna,
delvis osannfärdiga uppgifter i Uppsala ärkebiskopskrönika (Script, rer. Stiec.,
III: 2, s. 77 f.). Jfr Westman, a. a., s. 273 f. — Av från Stockholm utfärdade
kungliga brev framgår, att Gustav Vasa vistades i huvudstaden 5— 22 juni.
3 Gustaf I:s reg., 3, s. 193 f.
4 Gustaf I:s reg., 3, s. 202.
3 — 2220G. Kyrkohist. Årsskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
