Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o g. carlsson: joh:s magnus och gustav vasas polska frieri
han i ett privatbrev till Olav Engelbrektsson, att mäster Knut
icke kunnat lagligen fria sig från de mot honom resta
beskyllningarna; man kunde dock hoppas på en benådning.1 I sept.
får han, som vi sett, maktpåliggande sändebudsuppdrag, först
till Polen och sedan till Ryssland; den 5 okt. är han bisittare i
en av konungen konstituerad domstol på Stockholms rådhus.
Alla yttre tecken ge vid handen, att det personliga förhållandet
mellan Gustav Vasa och Johannes Magnus åter var gott vid
tiden för den senares utresa till Danzig.
Trots detta skulle man frestas att antaga, att Gustav Vasa
verkligen var utledsen på Johannes Magnus redan på detta
stadium och att den utvalde ärkebiskopens avfärdande till Danzig
helt förestavats av konungens önskan att bli honom kvitt, om
det kunde visas, att förhållandet mellan de båda männen varit
dåligt under de månader och år, som närmast följde på
Johannes Magnus’ Danzigresa. Men om man — t. v. med bortseende
från den polska giftermålsaffären och Johannes Magnus’
sändebudsuppdrag i Polen — söker följa deras inbördes relationer
under åsyftade period, kommer man till en motsatt
uppfattning. En jämförelse med fallet Brask är härvidlag belysande.
Medan dennes flykt till Danzig 1527 omedelbart utlöste den
mest förbittrade fiendskap mellan honom och Gustav Vasa, vilken
sistnämnde genast fann sig föranlåten att beslagtaga den
av-vikne Linköpingsbiskopens kvarlåtenskap och genom upprepade
beskickningar och skrivelser till Danzigs råd, den första redan
i okt. 1527, söka motverka befarade stämplingar från Brasks
sida2, finns i bevarade källor från 1520-talet intet spår av något
1 Dipl. Norv., 14, s. 496 ff.; jfr Westman, a. a., s. 282 f.
2 Den 12 okt. 1527 utfärdade konungen kreditiv för Wulf Gyler till
staden Danzig, »wegen des Bischoffs zu Linköping zu handeln» (Titularreg., B,
f. 40, RA). I dec. s. å. insinuerar ban, att Brask efter sin ankomst till Danzig
satt sig i förbindelse med Kristian II och Gustav Trolle, och 1529 förklarar
han rent ut, att Linköpingsbiskopen rymt ur landet för att bedriva
stämplingar med Kristian mot Sverige, att han fortfarande i Preussen intrigerade
mot Sverige och att han troligen varit »radhe fadherin» till västgötaherrarnes
uppror (Gustaf I:s reg., 4, s. 394; 6, s. 75 f., 146, 217). Både han och riksrådet
avläto nu, 24 juli resp. 1 juli 1529, skrivelser till rådet i Danzig om Brask
med klagomål över hans landsförrädiska praktiker och uppmaning att utvisa
honom från Danzig (Kolberg, a. a., s. 7; i Titularreg., B, f. 40 äro breven
upptagna under 22 juli resp. 28 juni). Även domkapitlet i Linköping anhöll
med samma motivering i brev av 28 aug. 1529 (tr. med felaktig datering i
Gustaf I:s reg., 6, s. 384 f.; fullständigare text i Örnhielms dipl. 3, s. 1421 f.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
