- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
35

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

joh:s magnus officiel!, underhandlare i polen? 35

dylikt i förhållandet mellan konungen och den likaledes i Danzig
varande Johannes Magnus. Intet som helst ofördelaktigt yttrande
av Gustav Vasa om archielectus förekommer i denna tids
källmaterial.

Inte heller övriga kända omständigheter vittna om någon
oåterkallelig ruptur mellan konungen och Johannes Magnus
under den första tiden av den senares Danzigvistelse. Det är
betecknande, att de tre biskopsstolar i Sverige: Abo,
Linköpings och Skara, som blevo lediga åren 1527—1529,
allesammans besattes med nya innehavare fore ärkebiskopsdömet, som
ju dock enligt den hittills härskande åsikten skulle ha blivit
ledigt redan på hösten 1526.1 Det var först i maj 1530, sotn
konungen började träffa anstalter för sistnämnda ämbetes
återbesättande efter Johannes Magnus.2 Detta tyder onekligen på
att Gustav Vasa en avsevärd tid bortåt räknade med Johannes’
återvändande till fädernesland och ämbetsutövning. Och medan
Linköpings och Skara stift omedelbart efter Brasks resp. Magnus
Haraldssons flykt försågos med var sin tillfällige, särskilt
be-fullmäktigade styresman, som å konungens vägnar hade den
biskopliga förvaltningen om hand, vidtogs motsvarande åtgärd
för ärkestiftets vidkommande först på våren 1529, alltså 2Va år
efter Johannes Magnus’ avresa till Danzig.3 Det finns f. ö.
positiva bevis för att Johannes under sina första år i Danzig
av svenska vederbörande betraktades som ärkebiskopsstolens
rätte innehavare. Upsala domkapitels uttalande i denna
riktning från början av år 1528 känna vi redan, och att konungen
i en skrivelse till Danzigs råd av den 29 juli 1527 omnämner Johan-

RA; för dateringen jfr Kolberg, a. st.), att Danzigs råd måtte fördriva honom
från staden och förhindra hans stämplingar; med anledning härav avlät Brask
25 okt. s. å. en skrivelse till domkapitlet, vari han sökte fritaga sig från
beskyllningarna (fragmentarisk kopia i Strödda hist. handl., 4, RA; underskrift
saknas, men att brevet är skrivet av Brask, framgår av innehållet).

1 Abo stift fick ny biskop i slutet av 1527; Skara och Linköpings under
senare hälften av år 1529 (kungl, bekräftelse på nyåret 1530).

2 Gustaf I:s reg., 7, s. 103. En lätt antydan om att konungen redan i
slutet av 1529 haft planer på att ge Johannes Magnus en efterträdare
föreligger dock i konungens brev till mäster Sven Jacobi i Skara 18 nov. d. å.,
vari Gustav Vasa anbefaller biskopsval i västgötastiftet och tillägger: »Thet
samma wij och willie bestyra om Linköpings sticht, och til eventurs
annet’-städs ther sliik briist fid färde är» (a. a., 6, s. 328 f.).

3 Gustaf I;s reg., 6, s. 115 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free