Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
De utesluta icke heller, att Johannes Magnus för sin del redan
nu ogillade konungens kyrkopolitik, fastän Västeråsbesluten ännu
icke kommit till och ehuru Sveriges förklarade utbrytning ur den
allmänneliga kyrkan skedde först flera år efteråt. Men lika
litet som man får överdriva konungens eventuella missbelåtenhet
med Johannes Magnus, lika litet har man rätt att överdriva
»archielectus’» missnöje med konungen. I det senare avseendet
kan upplysning hämtas ur det brev, som Johannes Magnus från
Danzig den 23 mars 1527 — alltså få månader efter sin
ankomst dit — avsände till biskopen och ett antal capitulares i
Lübeck och vars syfte var att förmå adressaterna att genom
hänvändelse till kurian utverka påvlig bekräftelse å hans
ärkebiskopsval och fullmakt för honom att inviga de övriga svenska
electi. Han lämnar här en exposé över de sista årens kyrkliga
utveckling i Sverige och det nuvarande bedrövliga läget. Ytterst
härleder han detta ur Kristian II:s tyranniska framfart, som
berövat flera svenska stift deras biskopar och därmed skapat
förutsättningarna för det lutherska kätteriets inträngande. Den röda
tråden i Johannes’ framställning är emellertid oförbehållsamt
klander mot kurian, som till sin skam lämnat mordet på de i
Stockholms blodbad avrättade biskoparna obeivrat och som
trots Johannes’, Gustav Vasas och riksrådets bevekande böner
vägrat konfirmera de nyvalda biskoparna, inklusive Johannes
Magnus själv. Genom detta oförnuftiga uppträdande från
påve-dömets sida hade kätteriet, som avsevärt gått tillbaka under
den första tiden efter Johannes’ ankomst till Sverige 1523, så
småningom vunnit ny spridning och styrka. Om Johannes
Magnus’ dom över den påvliga politiken sålunda är mycket
hård, blir han däremot anmärkningsvärt skonsam i sina yttranden,
när Gustav Vasa kommer på tal. Trots opposition från många
håll hade den unge konungen från början ådagalagt vördnad
för den heliga stolen och låtit den från Rom anlände
Johannes Magnus återföra det svenska folket till den fäderneärvda
religionen och katolska kyrkan. Johannes döljer ingalunda, att
på senare tid en förändring inträtt härvidlag och att konungen
och adeln, förbittrade över kurians hållning i biskopsfrågan, inte
längre visade någon större benägenhet att stödja honom i hans
kyrkobevarande arbete, och han uttalar t. o. m. en misstanke, att
de efter att i åratal förgäves ha sökt få de nyvalda biskoparna
vederbörligen konfirmerade kanske nu kommit därhän, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
