- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
41

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

joh:s magnus officiel!, underhandlare i polen?

41

voro belåtna med att den biskopliga myndigheten icke
återställdes. Men då Jobannes Magnus framhåller detta, undviker
han konsekvent att tadla Gustav Vasa härför: han ger kurian
skulden och betonar, att man i en sådan sak föga kunde vänta
och begära av en världslig furste, då Guds ställföreträdare på
jorden inte åtgjorde något för att upprätthålla den svenska kyrkan.

Ehuru Johannes Magnus målar det kyrkliga tillståndet i
Sverige med mörka färger för att göra brevets adressater desto
ivrigare att vid kurian igångsätta den aktion, Johannes önskade,
förtvivlar han dock icke om möjligheten av en vändning till
det bättre, blott påvestolen nu äntligen försåge de svenska stiften
med fullmyndiga biskopar. Han fritager uttryckligen sitt folks
stora massa från beskyllningen för kätterska böjelser. Och att
konung Gustav, om kurian övergåve sin hittills förda politik,
skulle komma att förhindra en kyrklig restauration, tror han
tydligen i grund och botten ingalunda; därom vittna redan hans
heta åstundan att med det snaraste få återkomma till
fäderneslandet som vigd ärkebiskop och de förhoppningar för kyrkans
sak, som han knyter härtill. Den absoluta frånvaron i brevet
av uttryck för personlig aversion mot Gustav Vasa är också i
detta avseende signifikativ.1

Den ovan lämnade framställningen har avsett att visa, att
det icke kan ha kommit till någon för framtiden avgörande
brytning mellan Gustav Vasa och Johannes Magnus, när den
senare i okt. 1526 begav sig till Danzig. Den närmaste
uppgiften blir nu att pröva, huruvida och i vad män Johannes
fungerat som konungens diplomatiske agent i giftermålsfrågan.
Den av K. B. Westman uttalade uppfattningen, att han vid
sin avfärd från Sverige saknat alla uppdrag från Gustav Vasa,
rubbas i sina grundvalar av den här lämnade utredningen om
förhållandet mellan konungen och Johannes Magnus under
1520-talet och är i sig själv ohållbar. Även bortsett ifrån Johannes
Magnus’ eget yttrande till hertig Albrekt av Preussen år 1532,
att han ursprungligen lämnat Sverige »in arduis negociis» med
uppdrag av Gustav Vasa,2 slår det icke fel, att Johannes vid

1 Brevet är, troligen efter en kopia i lybska biskopsarkivet, tryckt i
Archiv f. Staats- Kirchengeschichte der Herzogthiimer Schleswig, Holstein,
Lauenburg etc., 4, s. 509—519, och därefter omtr. i Thyselius—Ekblom,
Handl. rör. Sveriges inre förh. under ko7iung Gustaf I, 1, Bihang, s. 18 ff.
Jfr J. Martin, Deux confessetirs de la foi au XVIe siecle, L’ Université
ca-tholique, Année 1908, s. 360 ff.

2 Kolberg, a. a., s. 26; jfr ovan s. 12, not 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free