Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 3. Giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsfr agans utveckling till början av år i 5 28 47
betydelse, som ett närmare förhållande till Sverige måste äga;
det hade han tillfullo visat genom sitt realpolitiska, på
konsekvent katolskt håll så skarpt kritiserade handlingssätt vid
Ostpreussens sekularisering1 och genom sina fortsatta goda
förbindelser med den lutherskt sinnade hertig Albrekt.
Det slutliga svaret till konung Gustav var emellertid
beroende på den franska äktenskapsplanens realiseringsmöjligheter.
I senare hälften av april ankom äntligen ett sändebud från
Zapolya med uppdrag i giftermålsfrågan. Innehållet av det
yttrande, som Zapolya genom sändebudet avgivit, känner man
endast genom Sigismunds svar, som synes ge vid handen, att
Zapolya fortfarande hävdat möjligheten av ett giftermål mellan
Hedvig och Frans I och tillrått Sigismund att avsända en
beskickning till Frankrike för att vinna klarhet. Alternativt tycks
han emellertid denna gång ha föreslagit en annan lämplig
äktenskapskandidat, troligen — att döma av vad som senare
inträffade — en son till konung Frans. Han har sålunda
åtminstone t. v. avstyrkt ett jakande svar på det svenska frieriet —■
den franska förbindelsen, som ju överensstämde med hans egna
intressen, har han trots Sigismunds föreställningar icke velat
släppa. Härpå svarade nu Sigismund under
tacksamhetsbetygelser mot Zapolya för hans omsorger om Hedvigs förmälning,
att han inte ansåg det passande att själv avfärda en sådan
beskickning, som svågern proponerat, varför han anhöll, att Zapolya
i stället till systerdotterns bästa ville göra det.2
Detta Sigismunds svar förestavades utan tvivel inte blott
av känslan för decorum utan även av rena försiktighetsskäl:
han ville inte kompromettera sig inför habsburgarna och önskade
nog även att stå obunden gentemot eventuella avtal i
giftermålsfrågan mellan Zapolya och Frans I. Zapolya tog emellertid
genast fasta på Sigismunds förslag, att han skulle avsända en
legation till konung Frans i ärendet. Men visserligen förfor han
härvid på annat sätt, än Sigismund tänkt sig. Det fanns i
Polen ett prononcerat antihabsburgskt parti, som ogillade, att
den polska regeringen icke med kraft understödde Zapolya mot
hans habsburgska fiender. En ledare för detta parti var pala-
1 Se Zivier, a. a., s. 277—282.
2 Acta Tomiciana, 9, 2. uppl., s. 132 f. Sändebudet avreste från Buda
omkr. 3 april (a. a., s. 111) och bör alltså ha varit framme i Polen före april
månads slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
