- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
49

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 3. Giftermålsfrågans utveckling till början av år 1528

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

giftermålsfr agans utveckling till början av år i 5 28 63

erkännandet var säkerligen rent formellt, närmast en artighetsfras
och föga allvarligt menat.1

Sigismunds uppträdande under hela denna episod gör det
tydligt, att de betänkligheter, han från början hyst mot Zapolyas
franska giftermålsplan, under loppet av 1527 ytterligare ökats.
Detta beror säkerligen till väsentlig del på Karl V:s och
Ferdinand I:s stora framgångar just detta år i Italien resp. Ungern.
Den härav följande nödvändigheten av en polsk politik, som
icke i onödan framkallade de mäktiga brödernas vrede,
framträdde naturligtvis ännu starkare, sedan kejsarens misstänksamhet
mot Polen väckts genom Laskis manipulationer.

Diskussionen om Hedvigs franska förmälning försvinner i
själva verket från denna tid ur de polska källorna; tanken är
nu definitivt uppgiven. Då några nya friare icke, såvitt man
vet, uppträtt på skådeplatsen, återstod endast Gustav Vasa.
Troligen har Sigismund slutligen givit denne ett svar, som var
ägnat att uppmuntra; i varje fall fortsatte den svenske konungen
äktenskapsförhandlingarna. I febr. 1528 avfärdade kejsar Karl,
som då uppehöll sig i Spanien, sin förtrogne rådgivare Cornelius
Dupplicius Scepperus (tidigare i Kristian II:s tjänst) till
Sigismund I. Sändebudets uppdrag synes närmast ha varit att
förvissa sig om att de i anledning av Laskis franska besök
uppkomna ryktena om Sigismunds böjelser för en förbindelse med
Frankrike voro ogrundade. Den 8 och 9 aug. hade Scepperus
i Vilna företräde hos den polske konungen, som nu själv
försäkrade, att Laski handlat alldeles på eget bevåg, och
sanningsenligt tillade, att intrigören alltsedan sin återkomst från
Frankrike vore förbjuden att visa sig för majestätets ögon.2 Den
kejserliga ambassadören blev särdeles artigt behandlad vid det
polska hovet och synes på det mest förtroliga sätt ha umgåtts
med Polens politiskt ledande personligheter, vartill den
omständigheten bidrog, att han blivit varmt rekommenderad av
Johannes Dantiscus, som var hans personlige vän.3 Under
återfärden till kejsaren skrev han ett brev till Dantiscus, vari han

1 För det föregående hänvisas till Acta Tomiciana, 6, s. 209 ff.; 7, s.
’7> 67; 9, 2. uppl., s. 219, 243 ff., 249 f., 285 ff., 330, och Zivier, a. a., s.
284, 333 f.

- Först 1529 synes Laski åter lia tagits till nåder.

3 Om Scepperus’ polska legation se Acta Tomiciana, 10, s. 88 f., 92,
94, 233 f., 281, 354—358, 372, 405.

4 — 22200. Kyrkohist. Årsskrift 1922.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free