Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD.
kritik av peder swart och olaus magnus
7 I
band, som omsider knöts mellan husen Vasa och Jagello genom
sedermera konung Johan III:s förmälning med Katarina
Jagellonica och som i sinom tid medförde den intimaste politiska
beröring mellan Sverige och Polen, är i själva verket blott ett
led i mer än sekelgamla, aldrig för längre perioder avbrutna
strävanden efter svensk-polsk samverkan.
Konung Gustavs äktenskapsanbud till Sigismund den
gamles dotter förtjänar emellertid uppmärksamhet även ur en annan
synpunkt. Ehuru den svenske konungen redan tidigt begynt
föra en kyrkopolitik, som på åtskilliga punkter bröt med
gammalt och fornt eller innebar eftergifter för de lutherska
strömningarna, har han icke dragit i betänkande att genom giftermål
förbinda sig med Polens katolske konung. Plan inleder sitt
frieri hösten 1526, dä klyftan mellan honom och Sigismund i
religiöst avseende redan är ganska betydlig, i det att Gustav
Vasa lånar lutheranerna sitt öra och räknar Laurentius Andreæ
bland sina främsta rådgivare, medan Sigismund i sitt rike söker
upprycka det inträngande kätteriet med rötterna och senast
på våren och sommaren 1526 för att statuera ett exempel låtit
avrätta ett större antal evangeliska borgare i Danzig och pålagt
denna stad en dryg gärd till straff för dess lutherska
böjelser.1 Då Gustav Vasa likväl begär den polska prinsessans hand,
kan detta icke enbart förklaras av hans politiska intresse för
ett närmande till Polen; gåtans lösning ligger däri, att Gustav
Vasa ännu inte beslutit sig för att definitivt bryta med den
allmänneliga kyrkan, hur mycket han än i ord och gärning
försyndade sig mot dess bud och stadgar. Särskilt bör observeras,
att giftermålsfrägan efter allt att döma ett helt år efter Västerås’
riksdag fortfor att vara aktuell, ett förhållande, som i sin mån
bestyrker den ovan uttalade uppfattningen om Västeråsbesluten.
Vid studiet av de svensk-polska giftermålsförhandlingarna
och av den roll, som Johannes Magnus därvid spelade, har det
visat sig nödvändigt att även ingå på förhållandet mellan
Gustav Vasa och Johannes Magnus i allmänhet under 1520-talet.
Jag har i detta avseende vinnlagt mig om att stödja min
framställning på det samtida källmaterialet och har på denna väg
1 Zivier, a. a., s. 313 ff. — Sigismunds blodsdomar och straffexekution i
Danzig hade dock även politiska motiv, i det att konungen fruktade, att
kät-teriets seger i Danzig skulle medföra stadens avfall från Polen (se Tschackert,
a. a., i, s. 139).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
