Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2 g. carlsson: joh:s magnus och gustav vasas polska frieri
kommit till resultat, som väsentligen torde avvika från den
gängse åskådningen. Däremot har jag vid redogörelsen för
Johannes Magnus’ och Gustav Vasas inbördes relationer före
den förres avresa till Danzig i okt. 1526 principiellt abstraherat
från två traditionskällor, som var för sig på väsentliga punkter
ge en helt annan bild än den jag trott mig kunna skönja i de
samtida källorna, nämligen peder swarts krönika om Gustav
Vasa och Olaus Magnus’ biografi över brodern i Upsala
ärkebiskopskrönika. Det åligger mig nu till sist att motivera detta
tillvägagångssätt.
Vad först Peder Swart beträffar, går hans skildring ut på
följande. Under den första tiden efter sin återkomst från Rom
1523 var Johannes Gotus »högdt acktadt» av konung Gustav.
Så småningom framkallade han emellertid dennes missnöje
genom sina visitationsresor, under vilka han utvecklade mycken
onödig ståt och hade »mycket klater för hender», tog ifrån
landsprästerna allt det de ägde för att de råkat avla barn med
sina forsior o. s. v. Efter en dylik visitationsfärd till Norrland
1526 blev han kallad att inställa sig hos Gustav Vasa, som
förebrådde honom hans under resan bedrivna »fickfackerij» och
undervisade honom om vad hans rätta ämbete enligt skriften
var. Konungen klandrade härvid också, att varken bibeln eller
andra goda böcker och postillor funnos på landets språk.
Doktor Jöns kunde just ingenting svara på detta strafftal men lovade
bot och bättring och utfäste sig att draga försorg om en
översättning av nya testamentet, varvid translationsarbetet skulle
fördelas mellan alla domkyrkor i riket. Översättningen blev
också påbegynt, men man kom ingen vart med den, enär
medarbetarna blott hade Vulgata att gå efter.
Härefter omtalar Swart Gustav Vasas besök i Upsala vid
eriksmässan 1526 och Johannes Magnus’ ståtliga majgreveöl. I
detta sammanhang har krönikören ingenting annat att tillvita
Johannes än att han druckit konungen till och därvid kallat sig
»wår nådh» samt att hans »skencker gick nestan öffuer
Konungens». Något uppträde eller någon misshällighet mellan
Gustav Vasa och ärkebiskopen vid detta tillfälle omtalas icke; Peder
Swart säger icke heller, att konungen för sin del varit gramse
på Johannes Magnus för hans självmedvetna skåltal.
Slutligen berättas, hurusom Johannes Magnus i början av
juni 1527(1) för alltid lämnade Sverige. Anledningen till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
