Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD. KRITIK AV PEDER SWART OCH OLAUS MAGNUS 7 I
resa var den, att konungen, som fann, att han inte på allvar
ville hjälpa till med någon »godh reformering», och som
fruktade hans »romerska lister» och f. ö. var missnöjd med hans
prål, förklarat honom ärkebiskopdömet förlustig och förvist
honom ur landet. Innan han for, passade han emellertid på
att indriva en stor gärd av Roslagsprästerna under lögnaktigt
föregivande, att han snart skulle komma igen och blott var
utsänd av konungen i en utländsk beskickning, enkannerligen till
Polen »på någen giftermols handeli».1
På en framställning av denna halt behöva inte många ord
spillas. Det är inte nog med att Swart här lämnar ett nytt
bevis på sin frappanta oefterrättlighet i fråga om
tidsbestämningar, även när dessa framträda under skenet av synnerlig
precision. Även i övrigt äro hans uppgifter knappast på någon enda
punkt, där han meddelar detaljer, ens tillnärmelsevis korrekta.2
Det är visserligen riktigt, att Johannes Magnus’ norrländsk-a
visitationsresa framkallat Gustav Vasas missnöje, men detta
hade väsentligen andra grunder än de av Swart anförda, och
det strafftal, som Swart låter konungen hålla till ärkebiskopen
vid hemkomsten, bär tydliga spår av förvanskning. Det av
Johannes Magnus ledda översättningsarbetet igångsattes
exempelvis redan 1525 och var ingalunda, som Swart påstår, en följd
av någon kunglig reprimand från våren 1526. Och att
omständigheterna viel ärkebiskopens avresa till Danzig äro falskt
skildrade, framgår till fyllest av de samtida källorna. Det är
uppenbart, att Swart, när han efter omkr. 35 års förlopp
nedskrev sin krönika, icke hade tillgång till vederhäftiga
underrättelser utan byggde på hörsägner, som blivit utsatta för den
minnesbilden försvagande tidens ofördelaktiga inverkan, och att
han dessutom betraktade det förflutna ur den senare
utvecklingens synvinkel. Han har på detta sätt kommit att förlägga
den definitiva brytning, som på 1530-talet inträffade mellan
Gustav Vasa och Johannes Magnus och som efterhand åtföljdes
av förbittrad fiendskap, till ett tidigare skede än vad som
verkligen var fallet.
Olaus Magnus hade vida större förutsättningar än Peder
Swart att återge vad som under 1520-talet faktiskt tilldragit sig
1 Peder Swart, Edéns upplaga, s. 68, 91 f., 93, 108 ff.
’ Jag undantar då berättelsen 0111 majgreveölet, som i den form den
har hos Swart väl kan vara överensstämmande med verkligbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
