- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
71

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLUTORD. KRITIK AV PEDER SWART OCH OLAUS MAGNUS 7 I

huvudstaden, mottogs han av Gustav Vasa på ett sätt, som var
ovärdigt en konung, och insattes i faktiskt, om också inte
formellt, fängelse i franciskanklostret. Under fängelsetiden
besöktes han å konungens vägnar av den lede frestaren i Laurentius
Andreæs person, vilken lovade honom större förmåner än någon
tidigare svensk ärkebiskop åtnjutit, om han blott ville medverka
till kätteriets utbredning över hela riket, men samtidigt hotade
honom med döden eller evig landsflykt, om han vägrade. Då
Johannes emellertid nekade att avfalla från den rätta tron och
förklarade sig beredd att hellre undergå martyrdöden, svor
konungen en ed att avlägsna honom från ärkebiskopsstolen och i
hans ställe insätta en lutheran. Därefter vidtog en hemlig
rådplägning mellan konungen och lutheranerna om Johannes
Magnus’ oskadliggörande. Vid redogörelsen för de i denna slutna
krets hållna överläggningarna firar Olaus’ blinda hat mot
Gustav Vasa formliga orgier. Han uppger nämligen, att konungen
vid ifrågavarande tillfälle med sina lutherska förtrogna dryftat
förslag om att nattetid stoppa Johannes i en sack och så
hemli-gen dränka honom och att alternativt efter laga dom avrätta eller
landsförvisa honom under sken av att han vore högförrädare.
Till sist beslöt emellertid konungen att för syns skull ge
Johannes Magnus i uppdrag att avresa till Polen och framföra
Gustavs frieri till Sigismunds dotter för att på detta mindre
uppseendeväckande sätt bli honom kvitt och så kunna bemäktiga
sig ärkestiftet och ali hans egendom. Ehuru ärkebiskopen
genomskådade det svekfulla anslaget — Olaus låter förstå, att
det redan från början var klart och för alla uppenbart, att
beskickningen avsåg att innebära en evig landsflykt — ville han
inte visa ifrån sig den till det yttre så hedrande legationen,
som f. ö. hade den fördelen, att han på så sätt skulle undkomma
förföljelserna i hemlandet. Han blev emellertid även i
fortsättningen föremål för nya upprörande övergrepp och
våldshandlingar från konungens sida,1 tills han äntligen i okt. 1526 kunde
definitivt avresa till Danzig.2

Det nu lämnade referatet torde till fyllest utvisa, att Olaus

1 Olaus Magnus omtalar jämväl den planerade beskickningen till
Ryssland och synes härvid vilja bibringa sina läsare den uppfattningen, att
Gustav Vasa, när han beslöt att avfärda Johannes till Moskva, gjort det med den
ondskefulla beräkningen, att han på ett eller annat sätt skulle omkomma
under Rysslandsfärden.

2 Script, rer. Siiec., 111:2, s. 75—79.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free