Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 5. Slutord. Kritik av Peder Swart och Olaus Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2 g. carlsson: joh:s magnus och gustav vasas polska frieri
hoppades att få återkomma till Sverige och där fungera som
ärkebiskop under Gustav Vasas spira och att både han och
Olaus, i skarp motsats till övriga landsflyktiga svenska prelater, vid
upprepade tillfällen under det tidigare 1530-talet visade sin
lojalitet och tjänstvillighet mot konung Gustav och härvid voro
denne till icke ringa nytta, särskilt i en konflikt med Danzig
1534.1 Man måste erkänna, att Johannes Magnus skulle ha
varit ett sällsamt psykologiskt fenomen, om han tänkt och
handlat på detta sätt efter att i Sverige ha varit föremål för
de mest brutala och omänskliga förföljelser från Gustav Vasas
sida och endast med knapp nöd ha undgått hans mordlust.
Rätta förhållandet är det, att Olaus Magnus’ framställning
i minst lika hög grad som Peder Swarts är en skildring ex
eventu och dels härigenom, dels i följd av den omåttliga
hätskhet mot Gustav Vasa, som präglar densamma och som låtit
den historiska sanningen träda i skymundan, i allt väsentligt
är obrukbar för den som vill vinna klarhet över hur
förhållandet mellan den förste Vasakonungen och Sveriges siste
katolske ärkebiskop verkligen har gestaltat sig åren 1523—1526.
1 Se t. ex. Gustaf I:s reg., 8, s. 358 £, 362—365, 371; 9, s. 376 f., 385 f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
