Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen och huvudpersonerna
i.3i
Den traktarianska tiden betecknar den tredje fasen i
New-man’s religiösa historia, och hans inre livs karaktär vid denna
tid hade formats genom tre särskilda kriser. De ha skymtat i
vår inledande framställning. Den första krisen var den, som
Newman aldrig upphörde att betrakta som sin omvändelse —
han var säkrare om dess verklighet än att han hade «händer
och fötter». Det var genom inflytande av hans kalvinske lärare
och de böcker, denne satte i hans händer, som denna kris
försiggick på hösten 1816.1 Det har förut påpekats, hur den
kal-vinska prägeln aldrig helt lämnade Newman’s teologi och
fromhet.2 Han har själv omtalat, hur den övertygelse om att han
tillhörde de utvaldas antal, som följde på hans omvändelse,
hjälpt till att »isolera mig från de föremål, som omge mig,
befästa mig i misstro till de materiella fenomenens verklighet, och
låta mig vila i tanken på two and two only supreme and luminously
selvevident brings, myself and my creator».3 Denna allt över-
värdefull kritisk bearbetning av det biografiska materialet, men lider av
bristande sympati för undersökningens föremål och får genom en viss självgod
knarrighet hos förf. en alltför partisk prägel. Förtjänstfullast bland kortare
monografier är måhända R. FI. Hutton, Cardinal Newman i serien Leaders
of Religion (1 uppl., London 1891). Vid sidan härav må anföras den katolska
W. Barry, Neivman (3 uppl., London 1905), en teckning av S. Parkes
Cad-man i The three religions Leaders of Oxford and their Movemetits (New
York 1916) samt Ch. Särö lea, Cardinal Neivman and His Influence ön
Religions Life and Thought (i The World’s Epoch Makers, Edinborough
1908). Lady Charlotte Blennerhasset, Kardinal Newman, Beitrag zu
religiösen Entwicklungsgeschichte der Gegenwart (Berlin 1904, även i engelsk
upplaga) har jag ej haft tillfälle använda; den torde f. ö. knappast bjuda på
något särmaterial för den anglikanska tiden. Det förnämsta försöket till
psykologisk analys torde föreligga i H. Bremond, Newman. Essai de
bio-graphie psychologique (Paris 1906). Engelsk uppl.: The Mystery of Neivman,
transl. ... by H. C. Corrance. With an Introduction by Rev. George Tyrrell
(London 1907); den kompletteras på ett värdefullt sätt av Inge’s glänsande
skiss om Newman i Outspoken Essays (London 1919). Den förnämsta
svenska framställningen torde vara N. Söderblom’s skiss i Religionsproblemet
(Stockholm 1910), I, s. 33—76. Slutligen må anföras några dissertationer:
A. Mac Rae, Die religiöse Gewissheit bei f. H. Newman (Diss. Jena 1898);
A.-Pl.]öKUAnm,Expose’ critique de la doctrine deNewman^X\\kii. Genève 1904);
R. Godt, Du pj’otestantisme au catholicisme (Thèse Montauban; Auduse
1904) samt det grundliga arbetet av H. Stoel, Kardinaal Newman (1801—90).
Eerste Deel, Zijn Strijd om de ware Kerk (1801—45), Groningen 1914.
1 Apologia, s. 58 f. (uppl. 1908: s. 4), Letters, I, s. 22 (uppl. 1903: I, s. 18 f.).
2 Jfr R. Gout, Du protestantisme au catholicisme, s. 46 f.
3 Apologia, s. 59 (1908: s. 4). Jfr Sermons ön Subjects of the Day, s. 38:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
