Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’3°
yngve brilioth: n yang lik ansk renässans
personliga så vitt möjligt åsido. De måste nu betraktas för sig,
ej minst emedan de alla lämnat även direkta bidrag till den
nyanglikanska rörelsen, vid sidan av deras indirekta betydelse
för Newman’s historia.
Vi återvända till Oriel. Rummen ovan Newman’s
innehades, då som nu, av en fellow of Oriel. Richard Hurrell
Froude1 var född 1803 i ett gammalt anglikanskt prästhem,
som skildrats i de ljusaste färger av Hurrell’s vida berömdare
broder, historieskrivaren J. A. Froude. Fadern, Archdeacon
Froude, var en högkyrkoman av den gamla skolan: »Kyrkan
betraktade han som en del av konstitutionen, och bönboken
som en parlamentsakt, som det skulle vara dårskap eller
bristande lojalitet att ha något otalt med.»2 Efter skolgång i
Eton kom Hurrell som student till Oriel år 1821. Samma år
hade han blivit moderlös, och sorgen synes ha väckt till liv de
djupare anlag, som dittills legat dolda under en älskvärt
självsvåldig yta. En viss graciös lekfullhet förblev ett utmärkande
drag hos honom under hela hans korta liv, och bidrog i
förening med kroppslig skönhet att ge hans person en ovanlig
tjusning och vinna åt honom en varm tillgivenhet från dem,
som kommo honom nära.3 Som ett av de utmärkande drag för
den miljö, ur vilken Oxfordrörelsen utgick, har man pekat på
den nästan svärmiska vänskap, som det celibatära samlivet i
ett college var ägnat att fostra, och ingen blev väl föremål för
dylika känslor i högre grad än Hurrell Froude. Han kom
närmast under Keble’s inflytande, särskilt sedan han varit dennes
lärjunge i Southrop år 1823. Hans examen (Bachelor of Arts)
år 1824 blev en missräkning, i det han ej vann mer än en »second
1 Det förnämsta dokumentet till R. H. Froude’s korta liv är hans
Re-viains, som vännerna utgåvo 1838—9 (i fyra volymer), en publikation, som fick
en ödesdiger betydelse för rörelsens utveckling. Det enda försök till
monografi, jag känner, är Louise Imogen Guiney, Hurrell Froude, Memoranda
and Comme?its, London 1904.
2 J. A. Froude, Short Studies ön great Subjects, V (uppl. 1907), s. 183.
3 »To a form of singular elegance, and a countenance of that peculiar
and highest kind of beauty which flows from purity of heart and mind, he
added männers the most refined and engaging. That air of sunny
cheer-fulness wich is best expressed by the French word riant never forsook hirn
at the time when I new him best, and diffused itself, as is its wont, over
every circle in which he mo ved.» Oakeley, Historical Notes o?i the
Trac-tarian Movement (London 1865), s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
