Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen och huvudpersonerna i.3i
ligen som för den nyanglikanska rörelsens utveckling. Vi ha
i annat sammanhang studerat Keble som förmedlaren mellan
den litterära romantiken och Oxfordrörelsen. Det har också
påpekats, hur den gamla höganglikanska traditionen lever kvar
i honom.1 Det är främst Keble’s centrala plats i
nyanglikanis-men, som ger oss rätt att betrakta denna som i grunden en
fortsättning på den karolinska anglikanismen, ehuruväl de
främmande element, den under sin utveckling upptog och
assimilerade, förde den allt längre bort från dess ursprung. Det är
typiskt, att Keble’s förnämsta litterära arbete under 1830-talet
skulle bli en edition av Hooker,2 med en inledning, där hans
försök att bortförklara och modifiera dennes friare uppfattning
i fråga om kyrkostyrelsen, särskilt episkopatets betydelse och
nödvändighet, kastar ett klart ljus över det faktiska avståndet
mellan 1830-talets »apostolicals» och den gamla vidhjärtade
anglikanismens klassiker.8 Vi lia också sett, att det var hans
predikan om det »nationella avfallet», som främst gav Newman
anledning att beteckna honom som den egentliga
upphovsmannen till hela rörelsen. Även om detta är berättigat, blev
hans inflytande på dess utveckling mer indirekt. Väl bidrog
han också till serien av Träets,4 men hans frånvaro från själva
högkvarteret gav honom ej tillfälle att personligen ingripa
synnerligen i händelsernas utveckling. Men måhända bidrog hans
lantliga isolering liksom den pastorala verksamhet, som var
anledningen härtill, att utveckla de karaktärsdrag, som skulle
1 Här må anföras de viktigaste arbeterna om Keble: J. T. Coleridge,
A Memoir of the Rev. John Keble, I, II, Oxford & London, 2. ed. 1869. W.
Lock, John Keble, A Biography. 3 ed., London 1893. E. Wood, John
Keble (i serien Leaders of the Church), London 1909.
2 The IVor/es of–Richard Hooker tot th a?i Accoimt of his Life
and Death by Isaac Walton. A new edition–arranged by John
Keble, Oxford 1836.
Se Keble’s Preface, s. LXX — LXXVII. Han förklarar skillnaden
mellan Hooker’s och den karolinska nyanglikanismens uppfattning
huvudsakligen därmed, att den förre ansett sig tvungen att ta hänsyn till samtida, som
ej voro mogna för hela den apostoliska sanningen: »He did not feel at
li-berty to press unreservedly, and develope in ali its consequences, that part
of the argument, which they, taught by the primitive Church, regarded as
the most vital and decisive: the necessitv, namely, of the apostolical
com-mission to the derivation of sacramental grace, and to our mvstical
com-munion with Christ» (A. a, s. LXXVII).
4 Från Keble härröra Träets 4, 13, 40, 52, 54, 57, 60, 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
