Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 3. Det första anloppet och Via media’s guldålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i g6
yngve brilioth:
nyanglikansk renässans
religion. Genom förlusten av honom ha vi förlorat ett viktigt
korrektiv». Vi höra från andra håll, hur det blev ett tecken pä
den rätta apostoliska tron att gå med huvudet något på sned,
och att, då man kommit på sin plats i kyrkbänken falla på knä
»som om benen plötsligt ryckts undan» — alldeles som
New-man. Som den de andliga realiteternas man han var, måste
han irriteras av dylikt. Därjämte kände han starkt behovet
att tänka ut och fixera den ställning, som han av
omständigheternas makt känt sig nödsakad att inta, och som han med agitatorisk
vältalighet påtvingat andra — att orientera den på den enda
fix-stjärna, han känt på kyrkans himmel: Christian Antiquity, —
vartill under de sista åren kommit en annan, om ock av lägre
ordning: den karolinska anglikanismen. Därtill hörde en polemik,
som en klok fältherre måste göra så aggressiv som möjligt —
på två fronter: mot Rom och mot Genève och dess andliga
släkt, varjämte stundom Luther hedras med en särskild
uppmärksamhet som en dunkelt fattad storhet av eget slag.
I det mörka sidokapellet i sin kyrka S:t Mary the Virgin,
som bär namn efter Oriel’s grundare Adam de Brome, började
Newman ge offentliga föreläsningar — i det samtida Oxford en
oerhörd nyhet. Genom dessa bragtes de aktivare intelligenserna
att ta befattning med de problem, som sysselsatte föreläsaren.
Hit kommo också en och annan av »Arnold’s youths» — dessa
började nu snart visa sig som ett tertium genus inom
universitetet — för att som A. P. Stanley tillfälligt attraheras, eller
som W. G. Ward tänka ut lärans konsekvenser för låraren och
handla därefter.
Tillfälliga anledningar påverkade ämnesvalet. En
korrespondens med en fransk abbé Jager1 var ursprunget till den serie,
som år 1837 framträdde i bokhandeln som Lectures ön the
Prophetical Office of the Church viezved relatively to Romanism
and populär Protestantism. Här står polemiken mot Rom i
förgrunden, en polemik som i bitande skärpa söker sin like2 —
enligt författarens eget omdöme var detta arbete vida
aggressivare än den förut utgivna Tract 71: Ön the Controversy zvith
the Romanists,3 Vi kunna nu ej ingå på den formulering, som
1 Letters, [I, s. 74, 114 ff. (66, 102 ff. i uppl. 1903) ra. fl. ställen.
2 Jfr Bremond, Newman, s. 65: »Je ne rae rapelle pas avoir rien lu de
pius suavement perfide, de pius spécieux ni, au fond, de pius violent contre nous».
3 Apologia, s. 141 (uppl. 1908: s. 64}.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
