Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 3. Det första anloppet och Via media’s guldålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det första anloppet och via media’s guldålder i 77
gions Knowledge vållat åtskillig, rätt oförtjänt uppståndelse.
Endast illvilja kunde på denna försynta, romantiskt färgade
utläggning av Oxfordskolans religiösa kunskapsteori grunda
anklagelser för jesuitiskt väsende. Vida förklarligare var den
storm, som uppstod, då H. Froude’s vänner togo det måhända
okloka steget att utge hans Remains och så ge offentlighet
åt denna brinnande, men omogna unga själs utgjutelser. På
bokens innehåll har redan prov givits.1 Det var delvis som ett
svar på denna bok som motståndarne i Oxford framkommo med
planen att genom ett monument hugfästa minnet av de tre
reformatorer, Ridley, Latimer och Cranmer, som ledo martyrdöden
i Oxford — och tillika sätta de »apostoliska» på ett svårt prov,
genom att ställa dem i valet mellan att delta i en demonstration,
vars protestantiska färg måste vara dem förhatlig, eller ock å
andra sidan vägra att hylla minnet av de män, som
sammanställt Book of Common Prayer. Newman, Keble och Pusey
valde den senare utvägen, den sistnämnde dock efter åtskillig
tvekan, (ban ville ej neka reformationen sitt erkännande, men
ansåg sig ej kunna hylla de enskilda reformatorerna). Pusey
hade i denna sak en rätt ingående korrespondens med sin biskop,
och denna mynnade ut i en offentlig förklaring i Pusey’s Letter
to the Bishop of Oxford (utgivet 1839). Han definierade här
till försvar mot den nya beskyllning för papisteri, som började
bli allt högljuddare, den traktarianska medelvägens ståndpunkt
— brevet blev betydelsefullt som ett kompendium i statisk
angli-kanism.2 Men monumentet blev rest, och påminner vid norra
infarten till Oxfords medeltida stadskärna mer om 1800-talets
teologiska tvedräkt och kvasigotiska arkitektur än om
1500-talets troshjältar.
Dessa händelser hade väl förberett, men ej direkt framkallat
rörelsens kris, som väsentligen var en inre kris hos dess främste
man. Väl hade Newman känt sig allvarligt träffad, då hans
biskop, Bagot av Oxford, påverkad av en antitraktariansk
agitation, som redan tagit sig häftiga uttryck, i ett herdabrev lindrigt
klandrat vissa uttryck i Träets. Den som genom sin kyrkoteori
nödgades att i sin stiftsbiskop se apostlarnes efterträdare och
1 Sora ett typiskt utslag av deu indignation, boken väckte, kan anföras
en artikel Oxford Catholicism i Edinburgh Review för 1838, av Sir |ames
Stephen (omtryckt i Essays of Ecclcsiastical Biography).
- Se till denna sak Liddon, Life of Pusey, II, s. 64—80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
