Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
och växlande lopp, var teorien om Via media absolut
söndermald. »1
Faktiskt kände han sig berövad den plattform, på vilken
han dittills känt sig trygg: sin anglikanska kyrkoteori. Men
kvar stodo de protestantiska invändningarna mot det romerska
systemet, om ock skärpan i deras framförande mildras. Han
räknar nu städse med möjligheten, att Rom skall till sist visa
sig ha rätten på sin sida. Den våldsamma polemiken mot Rom
från Via medicis dagar, denna polemik som var nödvändig för
systemet, men väckte Hurrell Froude’s synnerliga misshag, har
nu vikit för en starkt irenisk stämning, störd endast genom
oviljan över de engelska katolikernas politiska allians med
liberalerna och den irländska propagandans metoder.2 Förr gällde
det att med dialektikens alla medel hävda en intagen position
gentemot andra kyrkor, nu börjar den hänförelse för kyrklig
återförening att glöda, som måhända är Oxfordrörelsens
betydelsefullaste arv till kommande tider. Men här verkar
ödes-digrare än annars den perspektivets förträngning, som utestänger
ur betraktelsen alla kyrkans avdelningar utom den anglikanska
och den romerska. Ännu har alternativet ej skärpts till ett
hänsynslöst antingen eller. Ännu lever drömmen om en slutlig
enhet, åvägabragt genom bådas konvergerande utveckling. Ett
par brev från sept. 1839 visa, hur redan den möjligheten
skymtar, att han skulle nödgas lämna åtminstone sitt prästerliga
stånd inom Englands kyrka: »Om det värsta skulle hända,
skulle jag bli Brother nf Charity i London».3 I oktober
bekänner han för en vän, att för första gången, sedan han börjat
driva teologiska studier, ser han ett perspektiv öppnat för sig,
som han ej kan se till slutet på.4
1 Apotogia, s. 212 (1908: s. 117).
2 A. a., s. 223 f. (1908: s. 124 f.).
3 Till F. Rogers d. 15/9 1839 (Letters, II, s. 285; uppl. 1903: s. 255). I
fortsättningen skymtar en annan, 0111 ock underordnad faktor i den utveckling vi
här följa: Kapucinermunken i Manzoni’s Proviessi Sposi har träffat honom i
hjärtat »som en dolk». Den italienske Walter Scott lät sina engelska läsare se
även den populära katolicismen i ett förklarat ljus. I ett brev till samme
adressat av d. !2/a talas om intrycket av Wiseman’s artikel: »I must confess it has
given me a stomach-ache. You see the whole history of the Monophysites
.has been a sort of alterative. And now comes this dose at the end of it.
It does certainly come upon one that we are not at the bottom of things.»
4 Letters, II, s. 287 (uppl. 1908: s. 257).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
