Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krisen
2 1 i
Artiklarna kunde ej avse att lära annat än den katolska tron,
kunde i varje fall ej stå i strid mot denna. Därmed beröres
den svåra frågan: vad är katolskt? och var går gränsen mellan
det katolska och det speciellt romerska? Hur mycket av det
senare avvisas bestämt i artiklarna?
Newman skiljer mellan tre kategorier: i) det katolska —■
detta kunde och fingo ej artiklarna strida emot; 2) det officiellt
romerska, försåvitt det fastställts genom Tridentinum; 3) det
vulgärt romerska, populära bruk, traditionella skoltolkningar,
skyddade av Roms auktoritet, men utan kyrkans solenna
sanktion. Detta sista är, menar han, vad artiklarna mena med
»Romish» (till skillnad mot »Roman»), doctrina Romanensium}
Artiklarnas avvisande hållning till denna kategori är klar. Men
hur stå de till den andra? De kunde ej år 1562 avse att
uttryckligen avvisa de tridentinska besluten, som promulgerades
två år senare. Newman’s mål är givetvis att till det yttersta
inskränka den motsats, som här kan finnas. Det är med detta
i sikte han sätter sig till verket. En värdefull hjälp finner han
i de gamla anglikanska homilierna, vilka artiklarna själva
hänvisa till, och vilka ej sällan finnas ge material för en »katolsk»
tolkning. Det gällde nu att visa, att artiklarna »medge, 0111 än
ej kräva» en sådan tolkning. Resultatet blev en egendomlig
blandning av verkligt skarpsinne och tvetydig advokatyr.
Det är ej möjligt att här analysera den rätt omfångsrika
avhandlingen. Typiskt för metoden är behandlingen av
skärselden, indulgenser, bilder, reliker och helgondyrkan, varom art.
XXII handlar. Artikeln fördömer »The Romish doctrine» om
dessa ting. Newman drar slutsatsen: alltså ej varje lära härom,
endast den vulgärt romerska. Artikeln kan ej, visar han med hjälp
av en av homilierna, strida mot den tridentinska skärseldsläran,
som innehåller, att det finnes en reningens ort för dem, som
redan undfått förlåtelse. När artikeln talar om »pardons», avser
detta endast missbruket av indulgenser, då dessa i stor skala
säljas för penningar. I fråga om bild- och relikkult lyckas han
uppvisa den skönaste överensstämmelse mellan homiliernas
kraftiga fördömelser och slutparagrafen i det Tridentinska dekretet
om bildernas vördnad; vilket dekret till sitt huvudinnehåll
givetvis står i skarpast möjliga strid mot den anförda homilians
1 Tract 90 i Via Media, II, s. 295 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
