Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i g6 yngve brilioth: nyanglikansk renässans
som vi gott kunna, genom att återvända till det äldre system,
som på senare tid har blivit satt åsido, men vilket har varit
och är fullt överensstämmande med (congenial), för att säga det
minsta, jag skulle hellre vilja säga lämpligt och naturligt, eller
till och med nödvändigt för vår kyrka.»
I ljuset av denna text bör den progressiva nyanglikanismens
historia läsas. I Newman’s utveckling är dennas utveckling
liksom preformerad, fast samfundets elasticitet i hans fall syntes
vara otillräcklig, under det att den senare till den grad
uppövats, att den nu knappast tycks känna några gränser.
Allvarligare måste det kännas för Newman, när hans
kyrkliga förmän ingrepo i anledning av Tract po. Biskop Bagot i
Oxford fann sig, ej utan påtryckning från Canterbury, nödsakad
att ingripa. Han förklarade sitt misshag med skriften, en serie
meningsutbyten följde, där Pusey tjänstgjorde som budbärare
mellan Oriel och Cuddesdon. Slutet blev, att Newman gick
med på, ej att dra in upplagan av den omstridda skriften, men
väl att låta serien upphöra på sin biskops befallning, samt att
i ett öppet brev ge uttryck åt sin lojalitet mot Englands kyrka.
Brevet till biskopen,1 tryckt den 30 mars, var, ehuru omfattande
28 trycksidor, skrivet på en enda dag och bär kanske vissa
spår av hastverk. I varje fall är det försvar, som här presteras
såväl för en del andra omstridda traktater som särskilt den sista,
ej synnerligen märkligt. Men tre ting träda fram med stor
klarhet: att författaren brinner av sympati för de enskilda fromma
inom den romerska kyrkan, fast han citerar sina egna tidigare
angrepp pä dess system, att hans lojalitet mot Englands
kyrka ännu är helhjärtad, och att, som ju också framgår av
Apologia,2 han nu stannat inför ett enda av den sanna kyrkans
kännetecken och söker trygghet därvid, helighetens kännetecken.
Här föres han ett ögonblick upp på en andlig höjd, som blott
alltför sällan nåddes i nyanglikanismens •— eller i Newman’s
egen — historia: »Det är hjärtats och livets helighet, som gör
oss behagliga inför Gud. Om vi äro heliga, så kommer allt
att gå väl för oss. Yttre ting äro ingenting i jämförelse
härmed. Vilka än ett religiöst samfunds förhållande till staten må
1 A Letter addressed to the Right Rev. Father in God, Richard, Lörd
Rishop of Oxford, ön Occasion of the Ninetieth Tract, omtryckt i The Via
Media, II, s. 395—424.
2 S. 150 (uppl. 1908).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
