Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i g6
yngve
brilioth:
nyanglikansk renässans
Liksom kyrkan så syntes också universitetet, ännu
väsentligen en lem i kyrkan, i handling bevisa Via media s
oframkomlighet. Mindre betydde här Hampden’s försök att använda sin
myndighet ifråga om de teologiska gradernas meddelande till
angrepp mot höganglikanska läror1 än det häftiga angrepp, som
riktades mot Pusey själv. Denne höll d. 14 maj 1843 i Christ
Church en predikan om The Holy Eucharist a Comfort to the
Penitent. Denna är på visst sätt en motsvarighet till hans tidigare
avhandling om dopet i Träets. Han ville enligt egen uppgift
hjälpa dem, som ej fingo ro för tanken på synder, som begåtts
efter dopet. Predikan rörde sig i stor utsträckning med citat
från kyrkofäderna, särskilt Cyrillus av Alexandria, och innehöll
ej minst därigenom uttryck, vilka stucko bjärt av med det språk,
man var van att höra om nattvarden från anglikanska
predikstolar,2 men han höll sig i huvudsak till den förut (t. ex. av
A. Knox) som speciellt anglikansk betonade ståndpunkten att
ej vilja förklara sättet för Kristi lekamens och blods närvaro,
utan böja sig därinför som inför ett oåtkomligt mysterium.
Pusey’s predikan är i mer än ett avseende utgångspunkten för
den nyanglikanska nattvardslärans utveckling. Så möta vi här
den sedan ofta återkommande tanken på nattvarden som ett
»commemorating sacrifice», såtillvida som »Han (Frälsaren) däri
sätter oss i stånd att åberopa inför Fadern det enda
förtjänst-bringande offret på korset, vilket Han, vår Överstepräst, utan
uppehåll i sin egen gudomliga person åberopar i himmelen».3
Det är onödigt att här ingå på den underliga kättarprocess,
som nu följde, sedan en teologie professor, Dr. Fausset, angivit
Pusey’s predikan hos vice-kanslern för att prövas enligt
universitetsstatuternas bestämmelser, hur de sex doktorernas domstol
(bland de sex voro anklagaren själv, Hawkins, Provost of Oriel,
samt Jelf, vilken dock sannolikt röstade för frikännande), utan
att ha låtit den anklagade personligen försvara sig, men däremot
på privat väg ha avkrävt honom vissa förklaringar, som han ej
ansåg sig kunna ge, över den i manuskript föreliggande predikan
(d. 2 juni 1843) fällde domen, att Pusey var saker till att
i enskilda herdabrev, hotade att driva ut ur kyrkan några av dess mest
hängivna söner.
1 I fallet Macmullen. Se Church, a. a., s. 278 ff.
2 Bland dem, som väckte anstöt, voro uttryck såsom »that bread which
is His flesh», »touching with our verv lips that cleansing blood».
3 Liddon, a. a., II, s. 308.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
