- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
202

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i g6

yngve brilioth: nyanglikansk renässans

berättigande — den tanke, som vi sett blixtra fram i några av
de innerligaste och djupaste rader, som flutit ur Newman’s penna.

Sermons ön Subjccts of the Day, vilkas företal är daterat
i Littlemore i nov. 1843, äro enligt författarens egen uppgift
att betrakta mera som en essaysamling än som predikningar i
egentlig mening, i det den tryckta editionen medtager vissa
partier, som aldrig framförts från predikstolen, delvis emedan
lojaliteten mot den kyrka, predikanten ännu tjänade, hindrat
det.1 Detta minskar ej deras betydelse som dokument till krisen
i Via medicis och dess systematikers historia. Av de 26
predikningar, som fylla volymen, tillhöra fem 1830-talet, två år
1840, fem 1841, nio 1842, fem 1843. Vissa av de tidigare, en
och annan av de senare ha större betydelse till belysning av
den traktarianska fromhetens väsen än som biografiska dokument.
Men predikningarna från 1841, tir. 90’s år, illustrera pä ett
förträffligt sätt den omorientering av det anglikanska
kyrkobegreppet, som händelserna framtvingat: »Ack, jag kan ej neka,
att kyrkans yttre tecken delvis lia lämnat oss, delvis hålla på
att lämna oss» — en not i upplagan låter oss veta att detta har
avseende på biskopsdömet i Jerusalem — » . . . Guds kyrka är
i avtagande hos oss. Var är den enhet, som Kristus bad otn?
Var är den barmhärtighet, som Han befallde? Var är den tro,
som en gång meddelats — då var och en har sin egen lära?
Var är vår synlighet, som skulle vara ett ljus för världen?»2
Men de inre tecknen kunna dock ej förnekas. Sådana äro den
välsignelse, som den egna kyrkans ordningar och verksamhet
bragt den enskilde, hugsvalelse i gudstjänsten, i förkunnelsen,
i kyrkoårets heliga tider, i själens erfarenheter av altarets
sakrament,3 men framför allt vittnesbörden av de helgade liv, som
levats i Englands kyrka: »För visso måste den kyrka vara
föremål för den gudomliga nådens inverkningar, som rymmer inom
sig män så helgonlika i sina liv, så himmelska i hjärtan och
sinnen, så självförnekande, så lydiga, som de vilka skänkts henne
även i denna sjunkna tid. Är det ej tryggt att förtro sin själ
i deras sällskap? Är det ej farligt att skiljas från dem på vår
resa över den stiglösa vildmarken?»4 Apologia ger oss en slags

1 Se härom Note C. Sermon ön Wisdom and Innocencc i Apologia,
särskilt s. 312 i Longman’s ed.

2 Sermons ön Subjects of the Day, s. 335.

3 A. a., s. 321 f. Jfr s. 338.

* A. a. s. 355 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free