- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
205

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krisen

2 1 i

kyrkan1 — han var den förste av Oxfordskolan att taga detta
steg — fann Newman sin ställning ohållbar även av yttre skäl.
Redan i febr. 1843 hade han publicerat ett formligt återtagande
av de hårda ord, han tidigare fällt i polemiken mot Rom: han
hade yttrat dem ej som sina egna i egentlig mening, utan som
uttryckande de anglikanska teologernas consensus.2 Hans inre
ställning får tydliga uttryck i årets korrespondens. Redan i
maj kan han skriva: »Jag betraktar den romerskt-katolska kyrkan
som apostlarnas kyrka, och den nåd som finnes ibland oss
(vilken, genom Guds barmhärtighet ej är ringa), är utomordentlig,
och kommer av den överflödande rikedomen i Hans gåvor;»3
d. 29 sept. s. å. skriver han till sin syster: »Jag misströstar så
om Englands kyrka, och jag är så tydligt förskjuten av henne,
och å andra sidan är jag så dragen till Roms kyrka, att jag
anser det tryggare, från hederlighetens synpunkt, att ej behålla
mitt ämbete.»4

Då hade redan de avgörande stegen tagits. D. 18 och 19
sept. vidtog han de lagliga stegen för att lämna sin tjänst som
vicar of S:t Mary’s. D. 24 hördes hans stämma för sista gången
från hans gamla predikstol i universitetskyrkan. D. 25, då man
firade kapellets i Littlemore vigningsdag, höll han den gripande
predikan om The Parting of Friends, som blev hans anglikanska
svanesång. Knappast någonstädes annars visar han som här,
hur djupt han känt tragiken i sitt livs kris. Formellt rör han sig
i bilder ur profetians språk om Jerusalem, men man behöver ej
tvivla om det egentliga föremålet för hans tankar, då han utbrister:

»O min moder, hur har detta skett dig, att du får goda
gåvor hopade på dig, och kan ej behålla dem, att du föder
barn, men vågar ej erkänna dem? Varför har du ej förmågan
att använda deras tjänster, eller hjärta att glädjas över deras
kärlek? Huru kommer det sig, att allt som är ädelt i syfte

1 Newman underrättar sin biskop härom d. 29 aug. 1843. Apologin,
s. 341 (1908: s. 213). Om Lockhart’s övergång f. ö. se Letters, I, s. 417 f.,
422 f. (1903: s. 374, 378).

- Denna »Retractation» (Apologia, s. 323 f.; 1908: s. 200 f.) hade mera
karaktären av en ursäkt för språkets våldsamhet än ett offentligt uppgivande
av den anglikanska positionen. Också fann Newman det nödigt att vid sitt
formliga inträde i den romerska kyrkan publicera en ny Retractation of
Anti-Catholic Statements (tr. i The Via Media, lf, s. 427—433).

3 Apologia, s. 335 (1908: s. 208).

4 Letters, II, s. 425 (1903: s. 380).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free