Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
och ömt eller djupt i hängivenhet, ditt blomster och ditt hopp,
faller ur ditt sköte och finner intet hem i dina armar? Vem har
givit dig detta märke, att hava ’ett sköte, som föder i otid och
förtvinade bröst’, att vara främmande för ditt eget kött, och ditt
öga grymt mot dina smä? Din egen avkomma, din livsfrukt,
som älska dig och ville arbeta för dig, på dem ser du med
fruktan, som på vidunder, eller avskyr du dem som en styggelse
(offence); — som bäst uthärdar du dem blott, som hade de
anspråk blott på ditt tålamod, din självbehärskning och
vaksamhet, att du må frigöra dig ifrån dem så lätt som möjligt. Du
låter dem ’stå hela dagen fåfänga’, som själva villkoret för att
ha fördrag med dem; eller du bjuder dem gå dit, där de skola
bli mer välkomna; eller du säljer dem för intet till främlingen
som går förbi.»1 Än en gång utdelade han i S:t Mary’s altarets
sakrament till en skara vänner (d. 14 okt.).2 Sedan betraktade
han sig själv ej längre som präst i den engelska kyrkans tjänst, men
förblev i lekmanna-kommunion med henne under de två år, han
framlevde som en ensling i sitt lilla »kloster» i Littlemore (detta
var hans personliga egendom). Berättelsen om dessa år, då
hans känsla redan har tagit språnget över klyftan, men han
väntar på yttre ledning för att taga det yttre steget och hans
tanke arbetar med att hamra ut den nya ställningens dialektiska
grundval till samma fasthet, som han en gång trott sig kunna
ge åt Via media — berättelsen härom hör knappast hemma i
anglikanismens historia. Skilsmässans återhållande smärta,
hänsynen till vänner och fränder, å andra sidan känslan av en
osynlig hands ledning, nu till ett nära och skönjbart land, allt detta
kan avläsas i breven från dessa år — delvis gripande dokument
till en ensam själs, men knappast till någon enskild kyrkas historia.
Äterljuden från händelser i det nära liggande Oxford tona med,
men svagt, redan liksom från en annan värld, även när det är
om hans eget namn, som striden står. Så kommer året 1845,
upptaget av arbetet att ge form åt den utvecklingstanke, som
efterträtt Via Media’s statiska kyrkobegrepp — denna tanke,
som nu får ge den teoretiska motiveringen till accepterandet av
det katolska systemet. Vad som en gång varit förvrängningar
och utväxter, helgondyrkan, Mariologi och mera därtill, det blir
nu blott materialiserade förstoringar av den apostoliska kyrkans
1 Sermons ön Subjects of the Day, s. 407 f. En åhörares intryck hos E.
Bhllasis, Memorials of Mr. SerjeantBellasis 1800—1873 (London 1893), s. 52.
5 Liddon’, Life of Pusey, II, s. 376.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
