Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
yngve brilioth:
nyangl1kansk renässans
en idealkyrka. Grundvalen för hela sin åskådning — och han
är nog generös att erbjuda denna grundval som gemensam bas
för hela det högkyrkliga partiet — formulerar Ward så: »att
omsorgsfull och individuell moralisk disciplin är den enda
möj-liga grundval, på vilken kristen tro och levnad kan byggas».
Ali verklig religions mål är personlig helgelse och frälsning.1
Här är ej platsen att närmare visa, hur dessa principer i detalj
utföras. I sig själva innehålla de intet, som ej de flesta av
nyanglikanismens ledare skulle kunnat acceptera. Samvetets
primat torde Keble och Pusey principiellt lia erkänt, likaväl som
Newman. Men hans uppfattning av lydnad och underkastelsen
som ett av helgelsens grundläggande villkor låter reformationen
framstå som det radikala ondas främsta manifestation i historien
—-i en pristävlan i hätskhet mot Luther och hans lära skulle Ward
ha stora möjligheter att ta första pris. Dess principer ser han
verksamma inom Englands kyrka, som tecknas med ett
överflöd av mörka färger, samtidigt som Rom, den systematiska
träningens och den professionella helighetens kyrka, kommer
idealet så nära, att han ej tvekar att kräva, att den Romerska
stolens uttalanden i lärofrågor skola vara »fredade för vår kritik
och våra kommentarer». Och droppen, som kom bägaren att
flöda över, är att författaren till denna bok på ett utmanande
sätt jublar över att han trots allt står kvar inom Englands
kyrka, över att finna »den romerska lärans hela cykel gradvis
ta ett antal engelska kyrkomän i besittning».
Ideal of a Christian Church väckte uppseende i vida
kretsar.2 Det anglikanska universitetets reaktion var oundviklig;
men måhända hade den kunnat ta värdigare uttryck. Den i
okt. 1844 nytillträdande vice-kanslerns, Dr. Symons’, fientliga
hållning till Oxfordrörelsen — han hade varit en av Pusey’s
domare — bidrog att upphetsa stämningen. Ett försök att i
universitetets stora församling, the Convocation, resa opposition
mot hans ämbetstillträde misslyckades. The Hebdomadal Board,
huvudsakligen bestående av Heads of Houses, som under vice-
1 Ward, a. a., s. 248 f.
2 Den väckte beundran bos en Comte, och John Stuart Mill erkände med
glädje denna illegitima avkomma av sin egen ande, Döllinger tog starka
intryck därav, Gladstone började i Quarterly Review den moderata
högkyrk-lighetens angrepp. Newman, som med spänning avvaktat bokens utgivande,
synes ha blivit besviken och i varje fall ej ha kunnat acceptera Ward’s
anspråk på att förbliva anglikan och samtidigt vara hel romanist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
