Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Söderberg, Om Gotlands kristnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.34
CARL SÖDERBERG: OM GOTLANDS KRISTNANDE
opportunitetsskäl är klart av orden »ty han var dem närmast».
Kanske började nu med iioo-talets ingång pilgrimerna mera
begagna sig av »la route occidental» eller »vestr-vegr»så att
man för det allt livligare florerande kyrkbyggandet och det
spirande församlingslivet såg sig nödsakad att få en ordinarie
biskop, så att man ej längre skulle vara beroende av
händelsevis förbiresande prelater.
Då således uppgåendet i Linköpings stift icke kan sättas
förrän efter iioo, får man minst 50 år, under vilka de kristnade
gutarna nöjde sig utan egen biskop, en tidrymd, som ehuru
kanske väl kort för att bevaras i traditionen, dock genom sin
betydelse för gotlandskyrkans utveckling och tillväxt, icke fallit
i glömska utan överförts till krönikeskrivarne.
3. Olofssagans värde.
Gotland var alltså kristet 1050. Skulle det då vara möjligt
att missionsverket fullbordats på 20 år? Det är väl knappast
troligt. Vad skall man då säga om Olofssagan? Hur har Olof
Haraldsson tjänat sitt rykte såsom Gotlands missionär?
Först och främst måste fastslås, att denna värdighet icke
direkt gives honom av Gutasagan. Där säges endast, att han
kom flyende från Norge på väg till Ryssland, att han länge
uppehöll sig i Akirgam, och att han under detta uppehåll levde
i fred med traktens bönder, ja t. o. m. lyckades omvända en
av de förnämste till kristendomen. Detta bevisar icke, att Olof
haft någon som helst betydelse för hela folkets kristnande, icke
ens för den traktens. Men han kan hava givit de kristna på
orten ett gott handtag genom att med sin nedlåtande vänskap
besegra en mäktig storbonde, som hörde till de gammaltroende
i dessa brytningsår. Med Ormicas övergång till den nya läran
är det möjligt, att hela hans socken eller ett större område
öppet vågade förklara sig såsom kristet.
Vad denna berättelse har att säga är alltså blott, att ännu
omkr. 1030 funnos hedningar och att kristendomen ej hade fullt
fast fot på hela ön. Men antagligen var Ormica med Hejnums
socken ett av hedendomens sista bålverk, som bröts.
Hur skall man då förklara, att Olof vunnit en sådan rykt-
1 Riant, a. a., s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
