- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
259

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Anders Anderson, Svenska Frälsningsarmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

schismen 273

årens händelser varit sådana, att de lämpligast böra lämnas åt
glömskan, och dels att redigerandet av boken överlämnats till
adjutant Richter, om vilken Swenson säger, att han har god
förmåga att dikta, men icke att skriva en med sanningen
överensstämmande historia. Han säger sig också förstå, att denna
bok, om den skall godkännas, måste fylla det syftet, att armén
och dess ledare bli förhärligade, liksom fallet varit med
föregående böcker i samma stil. Till slut heter det i Swenson’s
brev: »Nej, vår historia bör skrivas nyktert och
verklighetstroget, så att den tål kommande tiders granskning, ty först
under den förutsättningen har historien värde.»

Det ovan relaterade må vara nog, i vad angår Swensons
ställning till ledningen. Det var utom honom flera andra bland
reformvännerna, som fingo utkämpa dylika förpostfäktningar.
Bland dem må särskilt nämnas den förut omskrivne major P.
Andersson. Det är särskilt från en del brev, växlade mellan
honom och brigadör Swenson, som vi kunna hämta kunskap
om hans verksamhet vid denna tid. Det rådde nämligen ett
ganska flitigt utbytande av tankar dem emellan. De arbetade
i stort sett gemensamt, även om major Andersson ofta var mera
skarp i sin kritik och mer närmade sig ytterligheten än
Swenson samt stundom ensidigt fasthöll vid vissa saker av mindre
betydelse. En sak, som Andersson särskilt vände sig mot med
ali sin kraft, var de långa försakelseveckorna. Under det att
högkvarteret ständigt ökat på det mål, som kårerna hade att
nå vid sina insamlingar, så hade kårerna måst, för att kunna
tillfredsställa sin överhet, utsträcka tiden för insamlingen mer
och mer. Det finns från den tiden exempel på, att
försakelseveckan, som böljade de första dagarna i oktober, inte var
fullbordad ens till nyåret, så att t. o. m. nyårsvakans inkomster
måste anslås till försakelseveckan, för att målet skulle bli fullt.
Major Andersson ogillade emellertid, att man i hans division
höll på med insamling av medel för detta ändamål mer än
under en veckas tid, såsom man från början menat. Sedan
fick det bli med det mål, högkvarteret uppsatte, hur som helst.
Att detta väckte harm på högre ort, säger sig självt.

Från och med den 5 jan. 1903 kan man säga, att
reformrörelsen inträder i ett nytt skede, i det att fem högre officerare,
nämligen brigadör A. K. Swenson, major K. A. Karlson, major
P. Andersson, major Gust. Blomberg och major E. G. Almquist,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free