- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
270

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Anders Anderson, Svenska Frälsningsarmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25°

andf.rs anderson:

svenska frälsningsarmén

där större eller mindre grupper skilde sig från den gamla
rörelsen för att bilda självständiga kårer, må nämnas Stockholm,
Uppsala, Matfors, Tunadal, Vifsta, Södertälje, Ludvika, Insjön,
Grängesberg, Falun, Vansbro, Luleå, Landskrona, Gagnef och
Kiruna m. fl. Antalet soldater på de senare platserna första
tiden varierade mellan 20 och 30.

Vid de platser, där hela kårer bröto sig ut från den
internationella Frälsningsarmén, kom det till ganska allvarliga
juridiska förvecklingar angående äganderätten till lokalerna och
deras inventarier. I regel hade nämligen de nu separerade
soldaterna själva skänkt eller samlat in medlen till denna
egendom, och vid byggandet av lokalerna hade det mestadels varit
deras tid och krafter, som tagits i anspråk utan ersättning.
Visserligen hade förlagsaktiebolaget formellt övertagit ägandet,
men moraliskt sett ansåg man sig utan vidare kunna behålla
sin lokal och använda den som vanligt. Jurister, som
rådfrågats, tillrådde även detsamma. Emellertid gagnade detta
försök föga den Svenska Frälsningarmén. Det gav i stället
anledning till domar från motpartens sida.- Troligen stödde överste
Ögrim sig i viss mån på dessa förvecklingar, då han använder
ordet tjuvar i sin förut citerade tidningsartikel.

I Dala-Järna var man däremot säker, att inte
Frälsningsarmén förskaffat sig någon åtkomsthandling på kårens fastighet,
ty det hade aldrig där, som fallet varit på övriga platser, varit
någon enskild ägare, som kunnat överlåta lokalen till
Förlagsaktiebolaget. Därför behöll man med största lugn denna lokal,
som man själv timrat under sång och bön.

Emellertid uppenbarade sig en tid senare ett ombud från
högkvarteret och uppläste, innan folket ännu skingrats från ett
möte, som nyss hållits, en order att lokalen skulle överlämnas
åt honom. Då ledaren för mötet bad honom bevisa
Frälsningsarméns äganderätt, läste ombudet upp ett köpebrev, vari en
av kårens medlemmar »Högosta-Karin» förklarar sig ha sålt
lokalen till ett pris av 2,000 kronor. Köpebrevet var
undertecknat med Högosta Karins bomärke och bevittnat. Saken väckte
allmän förvåning, och alla menade, att det låg något svek
bakom. Då den föregivna säljaren kommit tillstädes, förklarade
hon också under den största förtrytelse, ätt lion aldrig ägt eller
ens kunnat komma på den tanken att sälja lokalen. Hon
erinrade sig emellertid att, då lion för åtskilliga år tillbaka var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free