Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
i.. ingman
Kontinuiteten i de kyrkliga förhållandenas utveckling i
Finland före och efter 1809 underlättades därigenom, att den finska
kyrkan även såsom en del av Sveriges rikskyrka haft sin egen
organisation. Domkapitlen i Abo och Borgå, i spetsen för
vilka stod stiftets biskop, utövade av gammalt ledningen av
den finska kyrkans andliga verksamhet och utgjorde organen
för dess administration. Landets prästerskap hade redan sedan
halvtannat sekel till största delen fått sin utbildning vid landets
eget universitet i Abo. För den högre skolbildningen funnos
jämväl av gammalt inom landet nödiga undervisningsanstalter.
Man hade sålunda en gammal, beprövad, inhemsk grund att
bygga på: det gällde för Finlands kyrka att i de nya
förhållandena främst söka behålla det den hade, icke att sträva efter
någonting nytt.
För övrigt är det klart, att då genom freden i
Fredrikshamn den politiska grundvalen för ett betydande stycke
västerländskt, närmast på svensk grund uppvuxet och utbildat, men
sedermera även på annan nationell grund överfört kulturliv
sönderslets, och detta kulturliv hänvisades till att försvara sin
existens och, så vitt möjligt, under en fortgående utveckling
bibehålla sin säregenhet i helt olika politiska förhållanden och
i beröring med en kultur, som vattnats ur andra, östligare källor,
detta i särskild grad gällde beträffande Finlands kyrkliga liv.
Om än självfallet i viss mån finskt nationellt färgat, hade
Finlands kyrkliga liv dock väsentligen samma prägel, som det
kyrkliga livet i Sveriges rike för övrigt. Den svenska kyrkliga
lagstiftningen gällde även för Finland; vad man i detta
avseende hade »eget» i Finland, berörde saker av sekundär
betydelse. Den kyrkliga gudstjänsten, undervisningsverksamheten
med skriftskolor, husförhör, katekespredikningar, ambulatoriska
småbarnsskolor, vidare pastoralvården och den enskilda
själavården, allt detta hade öster om Bottenhavet iklätt sig
väsentligen samma former som väster därom. Även i Finland
inhämtade det uppväxande släktet sin första insikt i kristendomen
ur Svebilii katekes, om ock den inhemska läroboken, Gezelius
den äldres katekes, ej alldeles kommit ur bruk; gudstjänsten
förrättades på finska efter 1693 års svenska handbok i
översättning, och den finska psalmboken av år 1701 var i huvudsak
en översättning av 1695 års svenska psalmbok, tillökt med
finska originalpsalmer. Finlands religiösa rörelser på sjutton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
