Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
L. INGMAN
med vissa ändringar antogs. Den nya kyrkolagen utfärdades
den 6 december 1869 och trädde i kraft den 1 juli 1870.
Den nya kyrkolagen bibehöll ännu förbindelsen mellan
kyrka och stat — på något annat kunde man vid denna tid i
Finland icke tänka — men den innebar i själva verket ett
betydande steg i riktning mot lösandet av de band, vilka under
århundraden förbundit dem med varandra. Medan nämligen
1686 års kyrkolag principiellt betraktade kyrkan såsom ett
statens organ för rikets undersåtars religiösa och sedliga
uppfostran, ställde sig den nya kyrkolagen fullt medvetet på
religionsfrihetens ståndpunkt. Redan lagens rubrik: »Kyrkolag för
den evangelisk-lutherska kyrkan i Storfurstendömet Finland»,
angav, att här ej förelåg en för alla storfurstendömets
undersåtar gällande lag, utan en lag för ett visst religionssamfund
inom storfurstendömet. I lagens 6 § stadgades uttryckligt, att
om medlem av kyrkan önskade på grund av sin övertygelse
skilja sig från kyrkans gemenskap och övergå till annat
kyrkosamfund, skulle han ej därifrån av kyrkan hindras.
Kyrkolagskommitténs betänkande innehåller för denna principiella
ståndpunkt en utförlig, intressant motivering, på vilken jag dock ej
här kan ingå.1 Att kommittén tänkte sig möjligheten av, att
religionsfrihetens princip i en snar framtid skulle kunna i
lagstiftningen förverkligas, framgår därav att kommittén hos H. K. M.
hemställde om, att de paragrafer i allmänna lagen, vilka
innehålla bestämningar om straff för avfall, måtte upphävas, och en
författning utfärdas angående det, som bör iakttagas, då
personer vilja övergå från lutherska kyrkan till något annat
kyrkosamfund eller vilja bilda något särskilt kristligt trossamfund,
ävensom angående de rättigheter och skyldigheter alla sådana
främmande religionsbekännare i landet tillkomma, d. v. s. om
en fullständig dissenterlagstiftning.2 Åstadkommandet av en
sådan lagstiftning visade sig emellertid svårt, dels därför att
förverkligandet av en vidsträckt religionsfrihet mötte motstånd
bl. a. på kyrkligt håll, dels emedan förhållandet till den
grekiskkatolska kyrkan, vilken icke tillät något utträde, beredde stora
svårigheter. Först år 1889 utfärdades en dissenterlag, som dock
beredde möjlighet att bilda dissenterförsamlingar endast åt
1 Förslag till kyrkolag etc., sid. 123—132.
2 Förslag till kyrkolag etc., sid. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
