- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
306

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21)6

L. lNGMAN

tade kyrkliga böcker eller förändring av kyrkolag, vilka
utarbetats av de kommittéer kyrkomötet tillsatt, alltid före ärendets
avgörande vid kyrkomöte skall avfordras prästerskapets
utlåtande vid allmänt prästmöte ävensom utlåtande av samtliga
församlingar. Rätt till initiativ i till kyrkomötets
befogenhet hörande ärenden äga dels stiftsvis hållna prästmöten,
vilkas beslut genom domkapitlen insändas till kyrkomötet, dels
kyrkomötets enskilda medlemmar. Regeringen kan i
kyrkolagsfrågor väcka initiativ genom den ledamot, som utgör dess
representant vid kyrkomötet, däremot icke genom att till
kyrkomötet avgiva proposition. Lantdagsordningen värnar
kyrkomötets rätt i fråga om kyrkolagsstiftning genom ett stadgande
att beträffande stiftandet av kyrkolag skall vara gällande vad
därom särskilt, d. v. s. i kyrkolagen stadgats (L. O. § 29).

Det vore av intresse att uppdraga en jämförelse mellan den
svenska och den finska kyrkans kyrkomötes ställning och
funktioner, så mycket mer, som förslagen till stadganden beträffande
båda utarbetades samtidigt, om ock arbetet i Sverige ledde till
positivt lagstiftningsresultat några år tidigare än i Finland. Jag
kan emellertid av brist på tid icke ingå på en sådan jämförelse.
Här må blott nämnas, att den finska kyrkolagskommittén haft
kännedom om och beaktat det i Sverige utförda arbetet ända
till kungliga propositionen till riksdagen 1862. Vid det
fortsatta arbetet på utarbetandet av stadganden rörande denna
viktiga angelägenhet hade man självfallet kännedom om
slutresultaten av arbetet i Sverige. Man gick i fråga om
självstyrelse för kyrkan i Finland ett steg längre än i Sverige —
helt säkert under inflytande av medvetandet om att högsta
makten tillkom en utom kyrkan stående och för dess intressen
dock mer eller mindre främmande person. Jag anser dock icke,
att erfarenheterna efter Finlands självständigblivande gett
anledning åt kyrkans vänner till missnöje med principerna för
1860-talets kyrkolagsstiftning i denna fråga av grundläggande
betydelse, tvärtom.

I fråga om den kyrkliga förvaltningen uttalade
kyrkolagskommittén, att statsstyrelsens handhavande av den kyrkliga
administrationen i högsta instans ur rent principiell synpunkt
icke kunde försvaras, så vitt densamma gick utöver statens
överuppsiktsrätt över kyrkan eller sträckte sig till frågor rörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free