Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KYRKA F.FTER I 8og 327
ning synes dock ej gälla evangelisk-lutherska och
grekisk-katolska kyrkorna. I den senare av de nämnda lagförslagen
stadgas, att finsk medborgares rätt att bekläda ämbeten och tjänster
i landet icke är beroende därav, vilket religionssamfund han
tillhör eller huruvida ban tillhör något samfund, dock med den
inskränkning, att den, vilken icke tillhör evangelisk-lutherska
kyrkan, icke får innehava ämbete inom denna kyrka, samt att
den, som icke tillhör sagda kyrka eller fristående
evangeliskt-lutherskt samfund, icke får i landets läroverk meddela
undervisning i evangelisk-lutherska läran.
Överhuvud har på kyrkligt håll den uppfattning gjort sig
gällande, att ifrågavarande lagar, ur kyrklig synpunkt sedda,
äro acceptabla. Dock saknar icke heller en motsatt uppfattning
en del kyrkliga kretsars understöd.
Jag vill ännu tillägga några ord beträffande de icke-lutherska
religionssamfunden. Den grekisk-katolska kyrkan utgör ett eget
stift med ärkebiskop i Viborg. Församlingarnas antal är c:a 30.
Denna kyrkas förhållanden ha efter Finlands självständigblivande
ordnats medelst en- författning av år 1918, som bland annat
infört allmänt kyrkomöte såsom en regelbunden institution i
samfundet. För närvarande gör sig en strävan gällande att
vinna fullständig självständighet, autokefali, för denna kyrka.
Förutom de båda kyrkosamfunden, det lutherska och det
grekisk-katolska, finnes ett mindre baptistiskt och ett
metodistiskt trossamfund. Vardera utöva en livlig verksamhet även
utanför det egna samfundets gränser, särskilt genom
söndagsskolor.1
Finlands nyss vunna politiska suveränitet och införandet av
en republikansk regeringsform ha icke medfört några
omstörtningar i fråga om den finska kyrkans ställning i förhållande till
staten eller dess organisation. Största betydelse tillkommer den
förändring, att den makt i kyrkliga ärenden, vilken ■—
självfallet, såsom tidigare nämnts, med biträde av finska
myndigheter — efter 1809 utövats av ryska rikets monark, nu
överförts på inhemska personer. Allmän religionsfrihet har, såsom
jag nyss nämnde, principiellt stadgats i den nya
regeringsformen, men denna åtgärd var tidigare förberedd. Kyrkomötet
1 År 1921 hade baptisterna 92 söndagsskolor med 525 lärare och 7,408
barn, metodisterna 42 söndagsskolor med 182 lärare och 4,070 barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
